Resecheckarna gjorde mig nästan tårögd

”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd”, skriver Karin Boye i en av Sveriges mest sönderciterade dikter.

Jag har egentligen alltid tyckt att hon har fel. Jag gillar själva resmålen – inte att ta mig dit.

Men med tiden har en liten Boye börjat blomstra även i mig. Nej, jag har inte börjat älska incheckningsköer, men jag har börjat sakna flera till synes onödiga saker som förr alltid ingick i en Europaresa, men som inte längre gör det.

1. Passkontrollen. Inom EU är passkontrollen ett minne blott. Du passerar en kur där en kontrollant lojt tuggar på en tandpetare medan han/hon trött viftar förbi dig. Det har i sin tur förstört ett av de främsta backpackernöjena: att jämföra stämplar i passet. Högst status hade den med en salig blandning av visum, klistermärken, stämplar och signaturer ända fram till sista sidan.

Nu är det väldigt svårt att få till liknande scrapbookpass, såvida man inte kryssar sig igenom Afrika. Enda fördelen: ingen bryr sig längre om hur fula de blev på passfotot – vem ska kolla?

2. Taxfree. Förr var det en svensk nationalsport att stoltsera med sina taxfreefynd: Baileys för 70 spänn och äckliga elefantöl för några ynka kronor. Att taxfree har upphört är så ohanterbart svårt att greppa att nästan ingen gör det.

Möjligtvis kan nationalsporten ersättas av en ny sysselsättning – att förstå taxfreesystemet, som i korthet kan sammanfattas så här: taxfree är borta inom EU-länder, fast vissa regioner är undantagna. Om du flyger mellan två EU-länder är det inte möjligt att köpa alkohol på taxfree. Däremot är det fullt lagligt att köpa med sig alkohol förutsatt att det finns en icke-taxfree-butik som säljer alkohol.

Reser du utanför ett EU-land kan du köpa med dig taxfreesprit, juridiskt sett besöker du aldrig landet som du mellanlandar i. Fast i praktiken är detta väldigt svårt att argumentera om med en sur säkerhetsvakt vid flygplatsen i Paris. Vadå komplicerat?

3. Svartväxling. Fem minuter med en blanksliten skinnjacka i ett gathörn och så var man miljonär! I grekdollar, skriver en bloggare i en tillbakablick. Dessutom kunde vi ägna timmar på hotellbalkongen åt att försöka räkna ut om vi hade blivit blåsta eller inte. I dag är det bara att gå till första bästa bankomat och plocka ut sina euro. Praktiskt men ocharmigt.

4. Resecheckar. Jag blev nästan tårögd av nostalgi när vi tog med oss resecheckar till Mexiko för ett par år sen. Vi skulle skumpa fram i avfolkningsbygd, långt från bankomater och banker och fick veta av en person på plats att resecheckar var ett bra alternativ till att ha en massa pesos i en magväska. Senast jag behövde använda en resecheck i Europa var jag 19 bast och på tågluff.

5. Märkesklädesjakt. Numera är märkeskläderna i stort sett lika dyra i Italien som hemma. Dessutom är alla så bevandrade i olika labels att det inte längre går att lura någon med billiga kopior inköpta på turistmarknaden. Det är uppenbart att det inte är någon Pradaväska, utan bara en stor och ful brun väska med spännen som nästan har lossnat.

EU-medlemsskapet har gjort mitt resande smidigare – men mycket, mycket tråkigare. Det är inte ett politiskt ställningstagande. Bara ett vemodigt konstaterande.