Greklands huvudstad är nyputsad & chic

Nu väntar Aten bara på alla OS-besökare

Visst minns du? Den plågsamma hettan, de kväljande avgaserna, bondfångeriet i Plaka som nästan suddade ut alla ljuva minnen från den grekiska ösemestern.

Där och då bestämde du dig för att avsky Aten.

Det är dags att tänka om nu.

Aten har blivit världens modernaste antika stad.

Vi hinner knapp landa förrän vi kan skriva sammanfattningsrubrikerna:

Ny flygplats - Eleftherios Venizelos-flygplatsen, 27 kilometer öster om centrum. Borta är den usla hangaren i Glyfada, där tusentals charterturister genom åren har genomlidit förseningar och strejker.

Tunnelbanan - tre linjer som gör att du äntligen kan färdas snabbt och effektivt i staden som var nära att dö kvävningsdöden av stillastående biltrafik.

Gågator - tänk att kunna flanera, att bara kunna strosa omkring, på stråk som sammanbinder Zeus tempel med Akropolis-Plaka-Monastiraki-Omonia längs renoverade husfasader.

Förväntningarna är så stora och så påtagliga att man nästan kan ta på dem: hoppet om att olympiska spelen ska förändra atenarnas liv för alltid.

1896 hölls de moderna OS här för första gången. Nu, 108 år senare, är det dags igen - och med en sådan lång förberedelsetid borde väl stadsförvandlingen vara klar? Inte riktigt. Men motsvarande 100 miljarder kronor, flera hundratusentals gästarbetare och tio miljoner nyplanterade buskar, träd och plantor har redan gjort sitt för att Aten ska kännas som en modern, europeisk metropol.

- Politiska misstag skyller vi antingen på USA eller EU. Vår standardfras är "then fteo ego" - det är inte mitt fel. Men när det gäller OS och Atens förvandling har vi ingen att skylla på. Vi måste lyckas, säger Michalis Menikos, journalist på dagstidningen Chora.

Vi står vid Filikas Eteraias, som bara kallas "torget", i Kolonaki. I de eleganta shopping- och restaurangkvarteren som breder ut sig vid foten av den höga kalkstensformationen Lykabettos samlas det "vackra" folket på serveringarna Da Capo och Pieros. Känslan är parisisk under en promenad som tar oss via konstgallerier förbi de världsberömda juvelerarbutikerna Zolotas, Pentheroudakis och Lalaounis på Voukourestiougatan.

En öl i baren på Grande Hotel Bretagne är inget annat än ett besök i en annan värld. Hotellet byggdes på 1840-talet för kungligheter och diplomater. Nu är det färdigrenoverat efter två års arbeten och blir högkvarter för olympiska pampar och utländska kungligheter under OS.

- Fram till dess är ni välkomna i baren och att fotografera i lobbyn, säger receptionschefen med en avmätt välkomstfras.

Vidare till Syntagma-platsen. Hedersvakten i paraduniformer och tofsförsedda skor står blickstilla vid den okända soldatens grav och bevakar parlamentsbyggnaden som byggdes som residens åt Greklands första kung, Otto (1832-62).

Ner i tunnelbanan. En skinande station i stål och marmor visar en resa i tid bakom pansarglas: från mykensk, geometrisk, arkaisk, klassisk, hellenistisk, romersk och bysantinsk tid fram till 700-talet efter Kristus. Under arbetet med tunnelbanan har stadens arkeologiskt ansvariga tagit hand om 32 000 fornfynd.

Upp i dagsljuset, vi flyter med strömmen av flanörer på gågatan Ermou. Bockar av samma Zara-butiker, skofirmor och jeansmärken här som hemma.

Men Plaka då? Kvarteren som blivit själva sinnebilden av grekisk turism när den är som mest turistisk - dåliga dolmar, taskiga tavernor, låtsas-Zorbas som sjunger grek-pop till el-stämda bouzoukis. Horder av ryggsäcksturister eller kartläsande amerikaner som går vilse i souvenirbutikerna.

Icke så, längre.

Grekerna har återerövrat sitt Plaka. Städat upp i den värsta turistbråten. Krogar och affärer vid huvudstråken Adrianou och Kydatheneon välkomnar turister, men att vistas här känns inte längre som att bli inlåst på Gröna Lund.

Vi tar oss upp på Akropolis och tillsammans med en hord japaner förevigar vi Atens signum: tempelresterna Parthenon. På den södra sidan av Akropolis ligger klassiska köpmanshus sida vid sida med hyreskaserner från 1970-talet. Gatan Dionissiou Areopagitou är avstängd för bilister. Nu kan vi strosa obehindrat ned till Monastiraki, loppmarknaden, kaféerna och restaurangerna som trots sin turistiska prägel har återfått en del genuin grekisk prägel.

Ännu mer "äkta" är gatan Athinas som går som en pulsåder mot Omonia-platsen. Vi stannar halvvägs, slinker in i saluhallen och betraktar det enorma utbudet i slaktarnas stånd. På andra sidan gatan slåss grönsaksförsäljarna och delikatessbutikerna om dagens kunder. På sidogatorna Sokratou, Armadiou och Sofokleos har man specialiserat sig på oliver, olja, vin och nötter.

Efter många, långa upptäckarpromenader kan man konstatera att grekerna inte behöver "skylla ifrån sig" längre.

Det nya Aten är, trots allt, deras egen förtjänst.

Sture Olsson