Våra värsta resminnen

Punkt.se:s kolumnist Kitty Jutbring skrev nyligen i sin krönika om semesterresan till Sunny Beach som inte riktigt blev som hon tänkt sig. Här är några av våra nätläsares semesterminnen där allt inte riktigt blev så soligt som man tänkt sig.

mitt värsta resminne...

denna sommar åkte vi på husbilssemester ner till frankrike. Det börjar 10 mil från stockholm när vi får fingret av arga bilister, då vi inte kan hålla lika hög hastighet som en normal bil.

Väl nere i frankrike möts vi av regn regn och regn. Den värsta dagen hade vi 9 grader, spöregn med inslag av hagel. Totalt hade vi 2 soldagar på tre och en halv veckor.

På vägen hem åker vi via västkusten för att äta lite räkor och ha det trevligt. Vi var tvugna att tvätta lite kläder då vi varit ur så länge, men eftersom det är så regnit och fuktigt torkar inte våra kläder utan surnar och jag tvingas tvätta om allt. Min sambo och en kompis kommer på idén att de kan köpa en billig kupevärmare så vi kan torka kläderna inne i husbilen.

När de kommer tillbaka, har de inte köpt någon värmare, då dessa var slut, men de har gjort en buckla på vår nya bil! glädje! Vi håller gott mod i alla fall och gör oss redo för en sista kväll på stan. Som börjar trevligt med mat och sång men slutar med ambulans och sjukhus för min sambo som blir påhoppad bakifrån och bryter benet på två ställen.

Som grädde på moset är det samma ställe vi var på året innan, och då blev min sambo matförgiftad. Han har inte ätit fisk sen dess…

Varning för västkusten!

Erika

Denna dråpliga historia skedde 2005. Av 3 barn fick vi bara minsta 7-åringen och katten med oss i vår nyinköpta segelbåt för en tre veckors semester.

Förutom en sjösjuk katt gick de första fyra dagarna utan besvär med strålande sol. Vi seglade norrut i sthlms skärgård för att undvika algblommningen.

Dag 5 lyckades min man som har skeppar examen bläddra fel i sjökorten och efter 3 timmars letande efter något landmärke att ta fasta på sa jag stopp. Det var sent och vi var trötta och hungriga.

Vi la till vid den pyttelilla klippavsatsen på bild du kom inte in på ön som var stor utan att bestiga berget. Med hjälp av kustväder på mobilen fick vi reda på vilket sjökort vi befann oss på.

Morgonen kom och vår kära katt hade klättrat högst upp på berget och kom inte ner. En halvtimme senare fick husse ner katten genom att själv ha klättrat upp och bära ner honom.

Semestern fortsatte till Kapellskär och där vände vi och ovädret började. Vi seglade igenom 4 rejäla åskoväder som verkligen var rakt över oss. Vi fick varje gång cirkulera runt öar med höga träd.

En gång slog blixten ner i ön bredvid oss. Vi trasslade in jolle tampen i rodret, tappade ankaret ja allt som kunde gå fel gick fel och nu ville vi bara hem till Trosa igen.

Vi hade varit ute i drygt två veckor när vi lade till i en mysig naturhamn med lagun utanför Utö. Det skulle blåsa upp på natten men enligt SMHIs prognos låg vi bra till. Vinden skulle komma från baksidan av ön.

Så här satt vi nu med tvättlinor inne i hela båten och regnkläder som hängde under pressenning ute i durken.

Sjökort,kläder sängkläder allt var fuktigt och vått men vad ska man göra med minst två dagars segling hem. Man kan bara le och se glad ut eller? På natten vaknar vi av ett jätte smäll. Jodå vinden hade gjort en kovändning och kastade vår lilla båt rakt upp mot klipporna.

Utan lanternor och med mig sittandes i fören under kuling med en ficklampa fick vi på känn ge oss till Utö för skydd. Jollen och fiske utrustning fick lämmnas kvar

Det var den värsta timmen i mitt liv. Jag hade fått order om att lysa på sjömarkeringarna men såg inte en enda pga piskande regn.Men dit kom vi bara för att upptäcka att hamnen var knök full. Vi fick lägga oss ytterst på förbjuden brygga lite på sned och sen sova i tre timmar tills stället öppnade då vi kunde förklara vår placering.

Dagen efter skulle min man hem. Han orkade inte ens åka in i Nynäshamn för att fylla på bensin. Han skulle segla utan skärs.

Dotter spydde och sov om vartannat och jag gick tillslut illamående och la mig när vi passerat Landsort efter sex timmars skumpande. Nu kom dagens vågor från ett håll och efterdyningarna från ett annat.

Jag hade lagat lunch under färd men inte klarat av disken. Efter bara 30 min sömn vaknar jag av ett enormt skramel kastruller och porslin far all världens väg och just när jag ska kravla mig upp så studsar båten till så jag flyger upp och med ett brak som förstörde sängbotten studsar jag tillbaka.

Båten lutar kraftigt min man seglar hårt. Reser mig upp sticker upp huvudet och frågar vad i h...e han håller på med.

-Jag vill hem får jag till svar.

Bredvid honom sitter en likblek dotter halvt hängandes över relingen och säger.

-jag med mamma jag har kräkits.

Ja nog hade vi fina minnen av den semestern också men min dröm om jordenrunt segling gav jag upp. Om det ska va så här illa hemma i Östersjön så räcker det för mig tack.

Vi har dock inte gett upp sjölivet. Vi har tom flyttat 25 mil för att bo närmare havet.

Sari från Karlholmsbruk

Aftonbladet.se