Hoppla! Rena rama vildmarkslivet

Häng med till Sápmi - samernas eget land i norr

JUKKASJÄRVI.

Karl Johan Sevä är 24 år.

Hans dröm är att leva med renarna långt upp i de lappländska fjällen.

Aftonbladet Resa följde med för att försöka förstå varför.

Längst upp i Sverige finns ett mytomspunnet folk som inte bryr sig om några statsgränser. Här lever vår urbefolkning i Sápmi, samernas egna land.

Och här lever en turistnäring som försöker kombinera uråldriga traditioner och grupper med utländska gäster, för det är främst utlänningar som tycker att det här är ett exotiskt nöje.

Vissa samer ser turismen som ett nödvändigt tillskott i kassan, andra som rå exploatering. Karl Johan Sevä gillar att guida och ser det som en chans att öka förståelsen för den samiska kulturen. Dessutom gör säsongsjobbet som guide att han kan göra det han älskar mest resten av året – jobba med renskötseln.

”Har det i blodet”

– Det är det bästa jobb som finns. Jag tror man har det i blodet, säger han.

Och nej, han har aldrig tänkt skita i alltihop, packa väskan och dra till stan och skaffa ett vanligt jobb.

Men den som tror att alla springer runt i vildmarken som några Roger Pontare blir besviken – rennäringen är moderniserad och påminner väldigt lite om det gamla naturfolkets nomadliv. Skoter används i stället för rensläde, hus i stället för lappkåta under kalla vintrar, och renarna drivs med motorcyklar och helikopter. Vår guide är en rätt cool kille i renskinnsbyxor och solglasögon.

– När jag far till stan har jag jeans och går på McDonalds också, säger han och ler.

Tama renar

Det så kallade sameviste som vi får besöka är helt uppbyggt för turister. Här finns mer eller mindre tama renar inhägnade som vi får mata och försöka fånga med lasso – ingen lyckas. Roligast är rensläden, att stå på knä på kälken och kämpa sig kvar när renen drar iväg rakt ut i skogen i vild galopp medan bakbenen sprätter upp snöbollar i ansiktet.

Efteråt sträcker vi ut oss på mjuka renfällar runt den öppna elden i kåtan och äter renstek med lingonsylt och kokkaffe.

Är det viktigt att bevara den samiska kulturen?

– För mig är det jätteviktigt. Jag är same i första hand och svensk i andra.

Yngst i samebyn

Varför är det viktigt för oss andra?

Karl Johan funderar en stund innan han säger:

– Sverige vill gärna vara ett internationellt samvete samtidigt som man inte har gjort upp med sin egen urbefolkning.

Han är från Lannavaara, är yngst i sin sameby och familjens enda son. För honom är det självklart att fortsätta med rennäringen. Men han säger att han har ett val.

Man klagar ofta på att svenskar i Syd- och Mellansverige inte kan någonting om de norra delarna av landet. Hur långt söderut har du varit?

– Nynäshamn söder om Stockholm. Men å andra sidan är alla medier från resten av landet så vi får allt det ändå.

Vill inte resa

En gång var han i Grekland.

– Jag gillar inte att resa.

Under en förmiddag får man bara ett smakprov på livet i lappmarkerna, om ens det. Känslan att vi befinner oss i en lekhage för turister är svår att skaka av sig.

– Det var väldigt turistiskt, tycker familjen Kavokakris från Grekland.

Man måste nog vara ute betydligt

längre för att förstå tjusningen med livet bland renarna, eller ha det i blodet.

Fakta: samer

4 samiska utflykter

I Sverige finns omkring 40 företagare som sysslar med samisk turism, hälften i kombination med renskötsel.

Åsa Erlandson