Svenska berg blir världsarv
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2005-07-15
Fyra berg i Tornedalen införs på Unescos lista
Stockholm
Fyra högt belägna platser i Tornedalen var pusselbitar i astronomen von Struves plan för att på 1800-talet mäta jordytans krökning.
Nu är de Sveriges senaste världsarv på Unescos lista.
Ett skidberg, ett berg som höjer sig över ett naturreservat, en skogsklädd platå och en "fullständigt ödslig" plats - så beskrivs Sveriges fjortonde världsarv av Hans-Fredrik Wennström, byråchef vid Lantmäteriverket i Gävle.
- Jag var där och fotograferade för några år sen. Då hade ingen varit där och letat efter markeringar på många år, säger han till TT.
På fredagen blev det klart att Tynnyrilaki, Jupukka, Pullinki, och Perävaara - fyra högt belägna platser på Tornedalens svenska sida - förs upp på FN-organet Unescos världsarvslista. Detta efter ett beslut av Världsarvskommittén i Durban i Sydafrika.
282 mil lång båge
Världsarvet delar Sverige med nio andra stater.
De fyra topparna bildar nämligen punkter i Struves meridianbåge som sicksackar sig fram längs en 282 mil lång sträcka från norska Hammerfest i norr till Izmail nära Svarta havet i söder. Totalt ingår runt 300 punkter i tio länder.
Bågen skulle lösa ett vetenskapligt problem på 1800-talet.
Grovt uttryckt var det känt att jorden var oval snarare än rund. Avståndet mellan två breddgrader i Skandinavien kunde därför förväntas vara längre än vid ekvatorn. Tysk-ryske astronomen Wilhelm von Struve ville ta reda på hur det låg till mer exakt.
Landmärke som fängslar
Från 1816 till 1855 lät han sina medarbetare ge sig ut i terrängen och märka ut bågen. Genom att mäta vinklar mellan punkterna, som siktades på avstånd med hjälp av färgade tunnor på tallar, och hålla koll på stjärnornas position kunde jordklotets rundning beräknas.
Nu har totalt 34 punkter i kedjan blivit världsarv - och ett landmärke över mänsklig nyfikenhet som fängslar Hans-Fredrik Wennström.
- Jag är klart road av det här. Det var en oerhörd noggrannhet som man på den tiden inte hade någon praktisk nytta av. Men det var flera som höll på med detta och det var säkert en viss tävlan mellan stormakterna. Och nu för tiden drar vi nytta av detta genom GPS-systemet.
Norska fjordarna Geirangerfjorden och Näröyfjorden är några av de platser som också fått status som världsarv under mötet i Durban.
Sveriges världsarv
Läs också:
Petter Forslund/TT