På besök hos Gudfadern

Gudfadern-filmerna om maffiafamiljen Corleone är en av filmhistoriens största succéer.

Verklighetens Corleone är en liten, trist stad i de karga bergen sydväst om Palermo.

Så trist att regissören Francis Ford Coppola valde att spela in scenerna från Sicilien på öns östkust i stället.

Den första filmen om Gudfadern hade premiär 1972. De två bergsbyarna Savoca och Forza d’Ágró, strax norr om turistorterna Naxos och Taormina, fick i filmen tillsammans bilda don Vitos hemstad Corleone.

På slingrande serpentinvägar tar vi oss till Savoca och Bar Vitelli. Det var här som Michael Corleone (Al Pacino) i ”Gudfadern I” ber den bistre värden Vitelli om att få gifta sig med hans dotter Apollonia.

Det råder en dammig och fullständig frid i baren och det tar en hel evighet innan vi får vår beställda capuccino.

Det är inte mycket i lokalen som påminner om att det är inspelningsplatsen för en av världens populäraste filmer. Bara en liten samling inramade fotografier vittnar om den berömda scenen med signor Vitelli och Michael Corleone.

Verklighetens barägare hette just Vitelli och medverkade som sig själv i filmen. Nu drivs den av hans änka, som tydligen inte haft en tanke på att hon sitter på ett guldägg.

Det har däremot baron Franco Platania. Hans hem Castello degli Schiavi, slavarnas lilla slott, var platsen där Michael Corleone hade sitt gömställe och där Apollonia sprängs i luften.

Francis Ford Coppola letade länge innan han hittade det rätta huset. Han fann det till slut i Fiumefreddo, en liten stad vid havet. Samma lantvilla återvänder den unge don Vito (Robert de Niro) till i Gudfadern II och här dör den åldrade Michael när han ramlar av trädgårdsstolen i sista scenen i Gudfadern III.

Castello degli Schiavi ligger bland vackra apelsinlundar. Baron Platania visar oss runt med stor entusiasm och gästfrihet.

I en av salongerna slår vi oss ner och tittar på video. Tv-team från Japan, Tyskland och England har varit här och filmat och intervjuat åtskilliga gånger. Baron Platania visar stolt stora fotoalbum från alla tre filmerna.

På en vägg sitter en liten inramad, vit papperslapp – vad kan det vara? Jo, på den har Nino Rota, kompositören till den suggestiva filmmusiken, klottrat ner de första tonerna till det berömda temat ”Il Padrino”.

Den som vill och har råd kan beställa en siciliansk festmåltid framdukad i slottets djupa källarvalv. Men smakar det så kostar det: 20 000 svenska kronor för en kväll närmare bestämt.

Så någon massturism blir det inte frågan om, så länge baronen lever i alla fall.

Bara några kilometer från inspelningsplatserna Savoca och Forza d’Ágró ligger Taormina.

”Taormina e una droga” säger ett italienskt ordspråk. Så förförisk, så vacker, så livlig, så elegant – ja, helt enkelt en oemotståndlig liten stad som lätt blir som en drog och som man gärna återvänder till.

Taormina har också varit en favoritdestination för många celebriteter genom åren, alltifrån Lord Nelson till Tenessee Williams. Också flera kända svenskar har hittat hit, som Ingrid Bergman, Selma Lagerlöf och Anders Österling.

Undvik dock att åka hit på sommaren, då är det svart av turister, hettan är kvävande och priserna högre än andra tider på året.

April och maj är däremot helt perfekta. Lagom varmt för att shoppa och sitta på någon av de många piazzorna och bara glo medan ett lätt stråk av apelsinblomsdoft drar förbi.

September och oktober är också fina. Himlen är hög och klar. Havet är fortfarande varmt för den som vill ta linbanan eller trapporna ner till stränderna för ett dopp.

Och varma sammetskvällar njuter du av höstens vin till läckra grönsaksrätter, pasta, fisk och skaldjur.

Disa Åberg