Galopp längs Tunisiens kust

RESA ger sig ut på ridresa i Hammamet

”Tusen och en natt”, ritter som går längs vindlande bergsstigar med en fantastisk utsikt över landskapet, galopp längs sandstränderna vid havet.

Häng med till Tunisien och sultanens stall i Hammamet.

Hästarna är säkra på hoven, inte ett felsteg på de steniga stigarna. Vi går ner för en brant och ryttarna tar ett andetag av spänning. Men de vana hästarna går bara ner, över och upp till andra sidan. Solen står högt på himlen och det är behagligt varmt.

Längs vägen växer jättelika kaktusar som vi aldrig sett maken till. På en sten sitter en pojke och vaktar får som betar bland buskarna. Det känns som att rida i det förflutna, som om tiden stått stilla här.

- Stopp!

Ridledaren Hedi Labben rider in bland träden och stannar. Här får alla sitta av en stund och ta en paus. Hästarna binds fast i varsitt träd.

Vi är tio turister som rest till Tunisien och s?ultanens stall för att rida. Deltagarna kommer från Sverige, Tyskland och Frankrike. Alla med hästarna som främsta semestermål. Under pausen får vi möjlighet att prata med varandra och umgås en stund innan vi rider vidare.

Så var det dags att sitta upp igen. Min häst - en brun berber som är en unghäst jämfört med de andra - vänder sig om när jag närmar mig.

Hedi Labbens medhjälpare går runt och håller i hästarna tills alla kommit upp i sadeln. Själv väljer jag att kliva upp för egen maskin.

Hästarna på Sultan är korsningar mellan berber och arabiska fullblod. Raserna är världens äldsta och har rätt mycket gemensamt. De är båda ökendjur och kan klara upp till fyra dygn utan vatten.

Marken blir sandigare och sandigare ju närmare havet vi kommer. Till slut rider vi på stranden och vågorna rullar in över hästarnas ben.

Ridledaren delar in oss i två grupper - de som vill galoppera och de som vill ta det försiktigare.

Jag väljer galopp.

- Yieehaa!

När ledaren ger klartecken sätter vi

fart och skriker ut våra glädjetjut som indianer i en cowboyfilm. Vattnet och sanden stänker från hästarnas hovar i vår häftiga framfart. Vi rider några hundra meter innan det är dags att sakta ner. Uppspelta och glada rider vi hemåt medan hästarna frustar efter galoppen.

Middagarna på hotellet består av stor buffé med olika tunisiska specialiteter, som smakar extra bra efter en dag till häst. Alla kan hitta något de tycker om - kockarna lagar maten direkt till gästerna. Jag väljer en omelett med färska grönsaker och ost. Ett stort plus får den stora skålen med färska jordgubbar som fylls på hela tiden.

Nästa dag går ritten upp i bergen. Vi får rida ett par kilometer från stallet innan stigarna börjar gå uppåt.

Det blir brantare och brantare, men hästarna har god kondition och blir inte det minsta trötta av klättrandet. Vi har tur med vädret, det är molnigt och vindstilla.

Ju längre upp vi kommer desto mindre blir husen vi har lämnat bakom oss.

Uppe på en platå en bit nedanför toppen stannar vi och sitter av en stund.

- Låt hästarna få äta och vila lite själva, råder ridläraren Kemal.

Vi binder fast hästarna i träd och de börjar äta av de tunna bladen. Här uppe

är växtligheten knapp, det märks att Tunisien är ett ökenland. Efter 20 minuter rider vi ner från platån och sedan vidare upp för det stora berget.

- Här borta kan ni se Hammamet och bakom det havet, pekar Kemal.

Vi stannar uppe på stigen och ser på utsikten.

- Ska vi galoppera? föreslår Kemal och nickar framåt stigen.

Som svensk ryttare skulle jag aldrig ha kommit på tanken att galoppera mina hästar på ett sådant underlag - hårt och fullt av decimeterstora stenar. Alla hänger på. Men så har man alltid gjort i Tunisien och det bekymrar dem inte det minsta. Inte

hästarna heller. Jag lättar på tyglarna, reser mig i sadeln och sätter av i galopp.

- Vi är här för tredje gången. Hästarna är så bra att vi har velat komma tillbaka, säger tyska turisten Oliver, som är här med sin sambo Karin.

Kemal berättar stolt att Sultans hästar har medverkat i flera filminspelningar.

- Det är jag som har tränat dem i olika trick, säger han.

Under en av inspelningarna satte han in en liten högtalare i örat på en mogadponny. På så sätt kunde han själv stå en bit bort men ändå ge ponnyn kommandon.

- Jag kunde till exempel säga ”gå fram till polisen och stanna där”.

Någon bergstur får min man Andreas inte vara med om. Han är inte ridkunnig, men rida får han ändå. Varje morgon klockan nio tar han lektioner med läraren Hedi Labben, som också driver stallet. Ridanläggningen har en stor ridbana, där lektioner hålls både enskilt och i grupp.

Första morgonen longerar Hedi Andreas häst i lina så att Andreas kan träna på att rida lätt i trav. Detta upprepas nästa morgon innan Andreas får göra samma sak utan lina. Hedi är hela tiden lugn och pedagogisk och Andreas blir snabbt bättre.

- För oss är det väldigt viktigt att turisterna får ut så mycket som möjligt av sin tid här. Vi anpassar därför ridningen efter var och en, säger Hedi Labben.

Efter några dagar gör det ont i rumpan och resten av kroppen för den som inte är van att rida varje dag.

Då kan det vara läge att testa någon av de många andra aktiviteter som finns här - minigolf, tennis, dykarskola, bågskytte, dromedarritt i bergen eller ett besök på en tunisisk medina (marknad).

Efteråt kan man koppla av på stranden, vid poolen eller med en skön spabehandling.

När veckan lider mot sitt slut sitter jag och Andreas tillsammans på balkongen på hotell Sultan och tittar ut över havet. Sultanens stall ligger inbäddat i den vackra hotellparken. Trädgårdarna är pedantiskt skötta och rabatterna badar i blommor. Vi njuter av havsbruset innan vi kryper till sängs.

Eva Eternell Hagen