”Han gav mig sin mobil så jag skulle sluta ringa honom”

Terri om museum som väcker frågor och rör upp känslor.

Sommarens hittills roligaste researtikel kommer lite oväntat från sajten barnensturistguide.se. De har listat Sveriges konstigaste museer. Och då menar jag verkligen konstiga. För hur hamnade egentligen ett James Bond-museum i Nybro? Vem kläckte idén om att öppna ett halmslöjdsmuseum i Bengtsfors? Och varför, varför, varför finns det ett galgmuseum i Olofström? De skryter med att det är världens enda galgmuseum. Naturligtvis är det utan konkurrens. Världen är stor och gåtfull, men det borde rimligtvis bara finnas ungefär en person på jorden som brinner för att visa upp ”Lokala galgar, hemgjorda, pyntade, byxgalgar, patentgalgar osv”, som det står på kommunens hemsida.

Gång på gång klickar jag in till artikeln om de udda museerna. Jag är full av frågor. Hur sjösatte entusiasterna sina projekt? Vad lever de av? Det kan väl inte vara av intäkter från de tiotusentals besökare som årligen passerar?

Ett av mina stora komplex är att jag, trots kulturvetarstudier, är helt ointresserad av de flesta museer. Naturhistoriska riksmuseet med sina dinosaurier i naturlig storlek är spektakulärt nog för att väcka mitt intresse, men inglasade jordbruksredskap får mig bara att vilja fly till presentshoppen. Jaså, så såg en plog ut för två hundra år sedan; tråkigt för dem.

Därför är det med stor glädje jag har hittat tre museer som jag verkligen vill besöka inom en överskådlig framtid:

Om du någonsin undrar vad du ska göra med alla kärleksbrev och andra plågsamma minnen från en svunnen kärlek, så har du äntligen hittat svaret: donera dem till Museum of Broken Relationships i Zagreb, Kroatien. Här har folk donerat allt från vespor (”Vi skulle reparera vespan och åka på den som två huvudrollsinnehavare i en italiensk film. Den hann aldrig bli reparerad?”) till mobiltelefoner (”Han gav mig sin mobil, så jag skulle sluta ringa honom”) och bifogat texter om sina tragiska kärlekshistorier. Hur intressant är inte det? Jag blir rörd bara av att vara inne på sajten.

Jag kan inte fatta att jag mest vandrade runt på Khao San Road när jag var i Bangkok 1997. Jag borde i stället ha besökt The Museum of forensic medicine. Det anses vara ett av världens mest bisarra, där man bland annat förvarar avrättade mördare i formalinskåp. Jag vågar inte ens spekulera i vad de säljer i sin giftshop?

Årets mest spektakulära

tillkännagivande är dock att en iransk propagandachef vill göra om USA:s tidigare ambassadområde i Teheran till Store Satans park. Enligt Tidningarnas Telegrambyrå säger general Mir-Faisal Bagherzadeh att man på ett trevligt sätt ska visa upp de amerikanska brotten för kringströvande familjer. Jag kan knappt bärga mig tills han har satt sina planer i verket. Just det där med att visa upp brott ”på ett trevligt sätt” sätter min fantasi i rörelse. Snackar vi akrobatik, musikaler eller ”olustiga huset”? Vad han menar återstår att se. Och jag vill definitivt se det på plats.