Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Snälla, gör 2008 till flygretroåret

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-12-11

Jag vet att det inte är politiskt korrekt att säga detta klimatkrishösten 2007, men jag älskar att flyga och har alltid gjort det. Det spelar ingen roll om man ska flyga till en halvtrist släktträff eller på stressig jobbresa: flygplatserna är fyllda av löften om äventyr. Ögonblicket när planet lämnar marken är alltid lite magiskt. Ska mänskligheten trotsa naturen och återigen lyckas flyga? Jaaa! Vi gjorde det igen, fan vad vi är bra.

Men trots magin och alla löften om äventyr har flyget totalt mist sin exklusivitet. Det har blivit billigare att flyga, du får det du betalar för och eftersom du har betalat lite får du lite tillbaka. Det är allt trängre mellan sätena, tar du med barnvagn får du betala extra och senast vi reste fick vi uppleva sensationen av att den nästintill underhållande ocharmiga Iberiapersonalen vägrade komma ut från sitt pentry – trots att halva planet satt och tryckte på serviceknappen. Det var som om hela teamet hade gått på servicekurs hos Basil Fawlty.

Allt som var självklarheter på 1970- och 80-talets charter är nu borta. Jag vill att vi utropar 2008 till flygretroåret och återinför följande saker, för den allmänna trivselns skull:

Lotterifria charterflygningar. Jag kanske är trist och konservativ, men jag tycker inte att resor och lotterier hör ihop. Jag föredrar att läsa på flyget framför att bli störd av SAS crew som bara måste få sälja lotter.

Flygplansmat. Jag trodde att jag aldrig skulle säga det här, men jag längtar efter flygplansmaten. Den som man inte behövde betala extra för att få. Den som bestod av flera små aluminium- eller plastförpackningar med totalt smaklös mat som man hjärtlöst fick såga. Plötsligt ser jag på de oätliga efterrätterna med vemodig saknad. Kom tillbaka! Jag lovar, jag vill äta mazarin med jelly och cocktailbär igen! Vad som helst, bara inte de trista muffinsen och dyra trekantsmackorna som finns på serveringsvagnen.

Toalettparfymen. Under min barndoms charter stod det alltid en flaska med flygbolagets egen stickiga parfym på toan. Varför? Måste man parfymera sig efter toabesöket? Vilken kroppsdel?

Riktiga bestick. Visst var det roligare på de riktiga bestickens tid? Man kunde alltid roa sig med att beundra den nya designen på teskedarna eller fäktas med grannen. Eftersom flera till mig närstående personer har en passion för att sno flygplansskedar har jag en ansenlig samling hemma. Braathens Safe stilrena sked från tidigt 90-tal är den snyggaste.

(Notera: jag rekommenderar ingen att sno bestick från flygbolag – för övrigt är de plastbestick som nu erbjuds inget att ha.)

(Nej, jag vill inte ha några logiska och snusförnuftiga läsarmejl om att besticken försvann just för att puckade resenärer tog dem med sig hem.)

Sist men inte minst: Den varma fuktiga handduken som man fick strax före landning. Totalt meningslös, men ack så älskad. Var är du nu? Jag saknar dig så!

Svar till: ”Nostalgisk flygboskap-07”.