Kolla, är det här verkligen Sverige?

Gotska sandöns natur unik i Östersjön

Gotska sandön tar bara emot 165 gäster i taget.

Stränderna, naturen och avskildheten gör ön till Sveriges vackraste och lyxigaste för den som vill rå om sig själv.

helskärm

Det doftar nygräddade kanelbullar ombord på M/S Gotska sandön. 40 gäster kliver ombord i Nynäshamn, förväntansfulla och med rejält mycket packning. Fyra timmar, två bullar, och en sjösjuketablett senare är vi framme. Vindarna gör det svårt att komma nära med båten.

På Gotska sandön finns ingen hamn, inga bryggor och den sandiga, långgrunda bottnen byter ständigt form. Vi får åka gummibåt sista biten. Det känns äventyrligt, på ett mycket tryggt sätt.

Lätt att vara för sig själv

Drömmen om en egen sandstrand blir sann så fort man borrat ner tårna i Gotska sandön. Ön har länge varit ett populärt resmål för fågelskådare och vandringssugna.

Över och runt ön löper fina vandringsstigar. Den som vill kan hålla sig i rörelse länge, utan att korsa sin egen väg. Den som vill vila och njuta av avskildhet har också kommit rätt.  

Visst krävs det lite planering före avresa. Gotska sandön har ingen butik, all mat måste tas med. Men logistiken fungerar prickfritt när packningen väl är ombord. Kylväskorna får stå svalt ute på däck och resten stuvas undan. När vi är framme bildar vi kedja och hjälps åt att få väskorna iland.

Försvinner åt olika håll

Lägervärden Erika Liljegren möter upp oss på stranden. Hon kör traktor med släp, är barfota, och berättar för alla var de ska bo. Väskorna får skjuts, gästerna får gå. Det finns inga bilar på ön, inga cyklar, här är det apostlahästarna som gäller när man vill ta sig någonstans.

Förväntan har bytts mot förtjusning och alla skingras på stranden. Killarna med stora kikare styr målmedvetet mot dagens första utkikspunkt, för en ornitolog tycks det bara vara fåglar som gäller.

Paren med rejäla vandringskängor och regnkläder verkar alla veta var de ska. Pensionärerna är något mer vilsna, men får hjälp med väderstreck och direktiv av Erika. Efter femton minuter är strandremsan helt tom igen.

På flykt från verkligheten

Det går långsamt att gå i den djupa, solvarma sanden, men vi har inte bråttom. Ombord på båten har vi köpt en karta och den gör snabbt tillvaron och väderstrecken begripliga. Att ön, som är nationalpark, bara tar emot 165 övernattande gäster per dygn gör känslan av exklusivitet starkare.

Du får garanterat vara ifred på ön om du vill det, har kaptenen ombord på båten Gustaf Myrsten, förklarat för oss på överfarten.

Han har också gett oss tipset att gå söderut direkt, nu när vi landat på öns sydsida. Vinden svalkar när vi går utmed stranden och sneddar upp i den gamla tallskogen. Vi får sand i skorna, men det är ingen idé att ta ut den. Vår första eftermiddag på sandön går vi mest omkring och fnissar, för att allt här är så vackert och för att det känns som om vi rymt från verkligheten.

Lata dagar med lyxmat

Lägerplatsen är enkel och välskött. Vi har valt att bo två nätter i tvåbäddsrum. Vi har rinnande kallvatten och kylskåp, en uteplats under tallarna.

Vi spenderar dagarna med att bada, sola och promenera. På kvällarna lånar vi de fina grillarna på gården och lagar lyxmat, äter utomhus i det varma kvällsljuset och går ner till stranden för att se solen sänka sig bakom den obrutna horisonten. Vattnet glittrar guldgult på kvällarna, skimrar turkost på morgnarna.

Är det här verkligen Sverige?

Mia Sahl/text Christoffer Edling/foto