Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Vem svarar: javisst, jag är terrorist?

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-09-18

Spanien, våren 2007: Någon gång ska min artikel ”Resa med två snoriga bebisar” ta världen med storm. Här på flygplatsen med min son Iker och kompisens dotter Matilda.

När familjen skulle flyga till Centralamerika tidigare i år väcktes frågan om resväg på ett tidigt stadium. Hur flyger man till Mexiko utan att passera USA? Jag är livrädd för deras säkerhetskontroller.

Jag vill inte köa i två timmar för att därefter ta av mig skorna, lämna fingeravtryck, plåtas och svara tillkämpat artigt på uppenbart knäppa frågor om planer på kidnappning av amerikanska barn, vad jag tänker göra i landet (”jag ska sitta och vänta på att ett plan ska hämta mig till ett annat land”) och om jag tänker begå terroristbrott.

Den senaste frågan har alltid förbryllat mig. Finns det någon som på fullaste allvar svarat ja? Är verkligen en sådan fråga ett effektivt sätt att hitta terrorister? Om någon har svarat nekande på frågan och därefter begått brott, kommer de då att ställas inför rätta för att de har sprängt tolv människor i luften – eller för att de har ljugit vid JFK:s säkerhetskontroll?

Liksom man kan vara rädd för att skratta på en begravning har jag tvångstankar om att jag ska säga något olämpligt till passpolisen. Förra gången jag var i USA var jag så rädd att de skulle upptäcka att jag hade smugglat med fil till min svenska väninna (detta var före tiden då en 75 milliliters tandkrämstub utan ziplocpåse ansågs vara en potentiell bomb) att jag bara stod och dumlog framför en akut sur polis. Jag stod fåraktigt kvar även när hon var klar med utfrågningen.

Inom mig hörde jag en varningsröst som ropade ”bete dig normalt nu” innan jag tog ett stort skutt åt sidan. Som sagt var, detta var före 11 september

och man skakade bara på huvudet åt ”the hispanic idiot”. I dag skulle sånt beteende kunna leda till allvariga konsekvenser.

Paranoida, otrevliga och nedlåtande är vanliga omdömen om den amerikanska immigrationspersonalen.

En bekant, som sätter en ära i att resa med lätt bagage, blev stoppad och vidareslussad till ”rummet för särskilt svåra fall” för att han hade packat för lite – mycket misstänkt.

En väninnas pappa blev vrålad i ansiktet för att han inte hade fyllt i sin inreseblankett ordentligt. Eftersom han var transitpassagerare hade han hoppat över raden där man måste uppge sin tillfälliga adress i USA. Jävla idiot! Hur dum i huvudet kan man vara? Detta är Amerika och du ska skriva ”transit” på den raden. Fattar du? Jag upprepar: fattar du eller inte?

Detta är ett infekterat ämne. Alla vet varför folket i USA är rädda och envisas med rigorösa säkerhetskontroller.

Men faktum är att en ny undersökning visar att turister uppfattar landets mottagande på flygplatsen som det mest ovänliga i världen. Det bedöms vara en delorsak till att inresandet från andra kontinenter har minskat med 17 procent de senaste åren. Enligt Travel Daily News börjar landet ta kritiken på allvar och ska arbeta för ett trevligare mottagande, bland annat med hjälp av en – välkomstvideo. Lycka till!

(Hur Mexikoresan gick? Vi lyckades hitta en rutt där man mellanlandade i Madrid i stället för i USA. Jag klarade mig – för den här gången.)