Charter-comeback för Vintergatan

Sauze d'Oulx satsar på italiensk trivsel för den breda publiken

År 2006 blir det olympiad i italienska Turin men redan nu gör en av skidorterna där comeback på svenskarnas snöresekarta: Sauze d'Oulx.

En trivsam italienare i kanten av ett gigantiskt liftsystem, där du både kan testa olympiska tävlingspister och dra på safari till fyra andra skidorter.

Skidområdet sträcker sig ända in i Frankrike och är så stort att det kräver viss planering för att hinna med.

En skidresa från ena änden till den andra slukar en hel dag, förutsatt att du inte såsar till på uteserveringarna. Lätt hänt - italienarna kan konsten att trivas i solen. Beställ in en tiramisu och en caffe latte, och komplettera med en liten grappa. Sedan är det plötsligt dags att skynda hemåt innan liftarna stänger.

Liftar togs bort

Trots att Sauze d"Oulx är en av vinterns verkliga alpnyheter är det inte första gången som chartersvenskar dyker upp bland de skogsklädda bergen. Flera researrangörer har gjort försök att etablera sig både här och i den mer välkända grannorten Sestrière, men utan framgång.

Orsaken har varit att Sauze d"Oulx tidigare invaderades av hårdpartajande britter, samt att det stora liftsystemet varit ett kaos av mekaniska fornfynd.

Men italienarna bestämde sig för att investera sig ur den nedåtgående trenden och man satsade stort.

Sestrière blev en årligen återkommande World Cup-ort, där alpina världsmästerskapen arrangerades 1997, och Pernilla Wiberg blev första svensk att ta medalj i störtlopp. Trötta släpliftar ersattes av moderna kabinbanor och accelererande stolsliftar. Och nu ska det bli vinter-OS. Sauze d"Oulx tänker arrangera freestyletävlingarna medan Sestrière tar hand om slalom och störtlopp.

Något hard core-fäste för elitåkare är det dock inte frågan om. Den absoluta merparten av pisterna i det stora skidområdet passar den breda skidpubliken.

Härligt råa pister

Utförslöporna i Sauze d"Oulx vindlar påfallande vackert utmed terrängen och åken blir långa. I Sestrière är pisterna generellt sett brantare med OS-störtloppet som den verkliga utmanaren. En härligt rå karaktär som röjer rakt ned mot dalbotten och bjuder på en avslutning som kommer att få OS-åkarna att flyga in över mållinjen.

Den tredje grannen i liftsystemet är Sansiscario. En riktigt trist anläggning där bobsleigh- och rodeltävlingarna kommer att hållas under olympiaden - och här göms liftsystemets mest storslagna hemlighet. Härligt långa pister som böljar ned genom den påtagligt glesa lärkskogen. Du som är nyfiken på att testa skogsskidåkning får inte missa tillfället. Skogen är sällan särskilt brant och innehåller få terrängfällor. Och här är löjligt lite folk.

Värt att ta bussen

Ett besök på liftsystemets andra halva - där orterna Clavière och franska Montgenèvre återfinns - kräver dessvärre störande mycket planering. Detta beror på den djupa dalgång som klyver skidområdet på mitten och som endast kan passeras via en serie långsamma liftar. Transporten slukar så mycket tid att det knappt hinner börja glida på andra sidan förrän det blir dags att skynda åter.

Enda sättet att få tillräckligt med tid på liftsystemets bortre del är att ta lokalbussen till den lilla skidorten Clavière tidigt på morgonen, eller därifrån när liftarna stänger. Biljetten kostar tre euro och kräver ett bussbyte men är värd varenda cent.

Från party till familjärt

Tidigare så partyglada Sauze d"Oulx framstår numera som ett familjeställe med ett påfallande starkt inslag av frigående vuxna. Visst kan du fortfarande få direktsänd kricket till pubölen, men byn förblir ändå italiensk.

Det är hyfsat med krogar inne bland gränderna och med lite guidning hittar du fram till restaurang Chez Sabina som har en av Alpernas bästa vinkällare.

En pistservering som är värd ett par extra svängar är nyrenoverade skidstugan Chalet Mollino på berget i Sauze d"Oulx. Hyttan byggdes efter andra världskriget och räknas som ett av Italiens främsta verk av modern arkitektur. Den ska öppnas i vinter och kommer även att innehålla ett litet museum.

Bilarbetarna fick hotell

Det stora skidområdet kallas för övrigt La Via Lattea - Vintergatan på svenska - ett passande namn på vad som en gång var Italiens mest förnäma skidområde.

Det var på 1930-talet som den stormrika Fiat-familjen Agnelli i Turin skapade grannbyn Sestrière, genom att bygga två kabinbanor intill ett 15 våningar högt hotelltorn. Sestrière var världens första artificiella skidort och celebriteterna flockades. Nu ämnar man återskapa sin forna status med en olympiad, under tiden som byborna i Sauze d"Oulx misstänksamt kikar på.

De fick visserligen också ett hotelltorn av Fiat-familjen, men där semestrade aldrig någon överklass: hotelltornet i Sauze d"Oulx tillhörde fabriksarbetarnas semesterförening.

Guide: Sauce d'Oulx

Gunnar Andersson (resa@aftonbladet.se)