Stranden - lyckan för en sann svenne

Strand med palm. Fiskare på strand i soluppgång. Dotter gräver på stranden. Hustru och dotter badar. Familjen på strand i solnedgång. Långsträckt playa med mycket folk. Öde playa i motljus. Sandslott. Babysonen under parasoll.

Vi har just gått igenom de senaste resefotona och konstaterar att det ligger 102 strandbilder i mappen.

Varje gång vi kommer hem från en semester är statistiken densamma. En tredjedel av bildbunten består av diverse sevärdheter, foton på folk vi träffade under resan, utsikter och konstiga djur. Två tredjedelar är strandbilder. Som om vi inte gjorde något annat.

- Jamen vi är ju mycket på stranden, försvarar sig maken (som oftast för befäl över kameran).

Det stämmer inte. Jag har aldrig varit en beachbrallis. För varmt och sandigt. Mina semestrar brukar ägnas åt att shoppa och prova lokala specialiteter. Fast sånt finns det inga bilder på. Vad jag minns har vi fem shoppingfoton (fem av säkert fyratusen - det är taskig statistik). De är från år 2003 och butiken var så spektakulär med sina tusentals helgon från golv till tak att den bara var tvungen att förevigas.

Varje resdag brukar vi käka på minst en restaurang. Med tanke på hur många timmar per dag man sitter och äter är det också uselt dokumenterat i förhållande till de korta förmiddagsstunderna vid havet.

Semesterbilder är kulturellt betingade och säger mer om din drömsemester än vad du faktiskt gjorde. För svenskar är den perfekta semestern att vara på stranden. Ni vet: Havet - Solnedgången -

Vajande palmer - Lekande barn med hink och spade. Det är lyckan på jorden för en sann svenne. Lägg till någon soft bild från en uteservering och du har schysta bildbevis på att du verkligen har ”laddat batterierna”, något som smäller högt i Sverige.

Tittar man i en spanjors fotoalbum ser det helt annorlunda ut. Jag vågar påstå att den vanligaste semesterbilden är ”Spanjor framför grönska”. Stora delar av Spanien är så pass torra att grönska är bland det mest exotiska en sydspanjor kan uppleva. Därför har släktbesöken från Spanien gått ut på att jag har lotsat släktingar runt i diverse parker där de har kunnat posera bredvid buskar (de flesta är skeptiska till sjumilaskogar utan grusvägar).

Väninnorna H och A, som är från Mellanöstern respektive Lettland, rapporterar att deras vänner och anhöriga hemifrån aldrig skulle plåta en soluppgång över stranden rakt av. Regel 1: Fota sevärdheter. Regel 2: Posera alltid själv i förgrunden med en allvarsam min. Du ska komma hem med bildbevis på att just DU har stått framför Eiffeltornet, annars är det ingen poäng med att plåta.

Britten känner inte heller igen strandbildsfenomenet från hans hemtrakter.

- Man ska visa att man har festat rejält, berättar han över telefon. Efter en bra semester ska du ha med dig ett gäng ordentliga partybilder hem - gärna där man moonar eller flashar tuttarna, säger han.

Där ser man. Nästa gång du står där med digitalkameran i högsta hugg för att visa hur vit och fin stranden var, tänk då på att du hade varit tvungen att visa arslet och samtidigt hålla upp en ölburk om du varit britt.