Som man bäddar får man flyga

Aftonbladets Staffan Heimerson har testat lyxen ombord på den nya superjumbon.

Airbus marknadschef Keith Stone­street tvekar inte:

– Vi startar en ny resa. Vi inleder en ny era.

Men, handen på hjärtat, är det mycket nytt?

Svar: Nja. Jag klättrade upp på en ställning inne i den väldiga hangaren för att få ett grepp om det första planet i en lång serie.

Det var stort. Mycket stort. Lastad väger den 560 ton. Vingbredden är nästan en fotbollsplans längd.

Högre? Nej. Det blir det vanliga 11 000 meter någonting.

Fortare? Nej. Det är ingenting i klass med Concorde. Faktiskt har en traditionell jumbojet, en Boeing 747, sex kilometer högre marschfart per timme (1 047 km/tim) än en A380.

Längre? Ja. Den gör 1 300 mil i ett enda skutt, den kan flyga mellan praktisk taget alla världens storflygplatser utan mellanlandning.

Miljövänligare? Ja. A380 drar mindre bensin – per passagerare och kilometer – än en Ford Fiesta. Planet bullrar också mindre än andra stora jetplan. Resultat: fler kan landa och starta nattetid på storstädernas flygplatser, vilka nu hålls stängda.

Och det blir någon centimeter mer plats för ben och armar och 30 procent fler medpassagerare än i en gammaldags jumbojet. 555 passagerare blir 380:ans standard men det går att på inrikesflyg inom Japan och Kina att pressa in 1 000 – om det ska ses som en fördel eller attraktion.

Summa: mycket snack, få verkligt stora nyheter.

Det finns dock tre aspekter som är inspirerande och intressanta.

Den industripolitiska. Superjumbon är en triumf för europeiskt samarbete. Planet har fått sina delar – kroppen, vingarna, rodret, motorerna – hitsända från Madrid och Wales, Hamburg, Linköping och ett halvdussin städer till. Hamnar har byggts för omlastningar från fartyg till flodpråmar, vägar har vidgats. Airbus sysselsätter 51 000 människor varav 11 000 här i Toulouse.

Flygbolagens jakt på gimmicks. Köparna av planet vill använda de nya stora utrymmena på tvåvåningsplanet till jippon. A380 får skönhetssalonger, shoppingcenter och barer – och äntligen får vi prata i mobiltelefon i luften.

Duellen. Den mellan världens två enda återstående tillverkare av stora flygplan, det europeiska samarbetsprojektet Airbus och det amerikanska Boeing. Båda anklagar varandra för att leva på statsunderstöd.

Precis efter att Airbus avtäckt A380 presenterade Boeing sin nya 787:a. De olika planen visar på en klyfta i strategiskt tänkande.

Airbus filosofi: Flygresenärerna blir fler. Det är för flygplatserna lättare att hantera färre plan med fler resenärer. Därför betyder storleken mycket. Ett plan kostar 3,9 miljarder kronor

Boeings filosofi: folk vill inte bara flyga mellan London och Hongkong, utan också sträckor som Manchester–Chongking. På en sådan sträcka finns inte underlag för jätteplan. 787:an som också flyger långa sträckor ska bara ta cirka 300 passagerare.

Den fascinerande utgången kan bli: BÅDA har rätt.

För konsumenterna är det allra bästa att alla uttjänta 747:or köps upp av Ryanliknande bolag och priserna över Atlanten och till Ostasien drastiskt sjunker.

Efter tio års utvecklingsarbete och 75 miljarder kronor är tidsplanen för A380 denna: Första flygningen sker i slutet av mars. Provflygningar året ut. Leverans nästa år.

Första ­kommersiella flygningen mellan Singapore och London april 2006.

Airbus A380 - superjumbon

Staffan Heimerson (resa@aftonbladet.se)