Höstens hetaste på Broadway

Hitlåtar och filmer är nya musikaltrenden i New York

NEW YORK

Vi har skrattat nästan oavbrutet i över två timmar. Nu står vi upp, drygt 1500 personer, och sjunger allsång i "Always look on the bright side of life".

"Monty Python"s Spamalot" är en av musikalerna som åter blåst liv i världens mest kända teatergata, Broadway.

helskärm

Terrordåden i New York för fem år sedan drabbade även de stora teatrarna på Broadway hårt. Föreställningarna är påkostade, marginalerna är små, det krävs att de flesta föreställningarna åtminstone nästan är utsålda för att verksamheten ska gå runt.

Två trender under de senaste åren har inte bara räddat utan även lyft föreställningarna på Broadway till nya rekordhöjder:

lMusikaler som är rena rama hitparaden, med låtar som publiken redan känner igen.

lKända Hollywoodfilmer som förvandlats till musikaler.

Johnny Cash floppade

Benny Anderssons, Björn Ulvaeus och Catherine Johnsons "Mamma Mia!" är det allra mest framgångsrika exemplet. En komisk kärleks- och förvecklingshistoria, där ABBA:s alla kända låtar har vävts in i handlingen. Spelas runtom i världen och har hittills setts av över 27 miljoner personer. På Broadway har den spelats i fem år inför så gott som utsålda hus hela tiden.

Årets succé i samma anda är "Jersey boys". Fast där hänger handlingen och musiken ihop mer intimt. Där skildras hur några arbetargrabbar från förorten förvandlas till populära popgruppen Frankie Valli & the Four Seasons. Musiken är förstås deras mest kända låtar, som "Sherry", "Oh, what a night" och "Can"t take my eyes off you".

Musikaler uppbyggda kring musik av Johnny Cash och John Lennon har visserligen floppat. Men till hösten har man stora förhoppningar på "The times they are a-changin"", med Bob Dylan-låtar.

Den ännu större trenden är musikaler som bygger på kända filmer.

Just nu går föreställningar som baseras på filmerna "Purpurfärgen", "Rivierans guldgossar", "Hairspray", "Det våras för Hitler", "The wedding singer" och tecknade Disney-filmerna "Lejonkungen" och "Skönheten och odjuret".

De två senaste årens största framgång i genren är "Monty Python"s Spamalot".

Förlagan, filmen "Monty Pythons galna värld" (1975), är en komisk variant av historien om Kung Arthur och riddarna kring det runda bordet.

Enkla lösningar

John Cleese & co hade inte särskilt mycket pengar när filmen gjordes. Sådant som nu betraktas som genial humor-som att när riddarna ska rida, så springer de i stället medan en i gänget skapar ljudet av galopperande hästar genom att klappa två kokosnötshalvor mot varandra-uppstod helt enkelt för att de inte hade råd med hästar och att de dessutom inte hade någon lust att lära sig att rida.

Alla sådana enkla lösningar görs nu lite medvetet dåligt i scenföreställningen. Och så har man lagt in andra Monty Python-saker. Som "Always look on the bright side of life". Sången som Eric Idle improviserade fram under inspelningen av "Life of Brian-Ett herrans liv". Efter att ha varit upphängd som korsfäst under alldeles för många tagningar, började han improvisera fram texten och melodin, för att få tiden att gå.

Nu inleder den andra akten i "Spamalot". Stärkta av drinkar i pausen, blir publiken som tokig. Och när föreställningen är över, kommer ensemblen in igen och leder hela publiken i mäktig allsång av just den melodin.

Över huvud taget är det en föreställning där publiken verkligen lever sig in i det som händer på scenen.

Tre medelålders kvinnor bredvid mig skrattade hysteriskt hela tiden. Ibland sekunden innan skämten fyrades av.

Efteråt sa en av dem till mig:

-Det var min fjärde gång här. Och det blir bara roligare för varje gång!

Läs också:

Jan-Olov Andersson