– Jag är något av en resoholic

Lena och GÖRAN WALLDIN måste alltid ha en resa inbokad för att kunna koppla av

Lena Walldin, 43, och hennes man Göran, 41, har alltid en ny resa inplanerad.

Att säga att de är beroende av resor är för mycket, men Lena kan skrattande medge att hon är något av en resoholic.

– Resorna betyder väldigt mycket. Vi kopplar av och kommer bort från vardagen, säger hon.

Många tycker om att resa, några älskar det – men vissa lever för det.

Så är det för Lena och Göran Walldin. Deras senaste resa gick till Portugal i september.

– Det var en bonusresa som vi inte hade räknat med. Vi bestämde den faktiskt under förra resan i Italien, säger Lena.

Och förra resan, den var i somras. Då var de tre veckor i Anzio, en liten ort strax utanför Rom. De bodde i lägenhet och lagade maten själva och det blev billigare än de hade räknat med.

– Så när vi gick där på stranden och tyckte att det var tråkigt att det snart var slut, kom vi på att vi hade pengar kvar, säger Lena.

Någon tvekan om vad pengarna skulle gå till fanns inte.

– Vi har en kompis som jobbar på resebyrå och när vi kom hem bad vi henne hålla utkik efter en billig resa i september. Och så dök Portugal upp.

Därutöver har de två resor inbokade till nästa år: en till Rom i vår och en till Edinburgh i slutet av maj.

Det här är ett normalt år för paret Walldin. De reser tre, fyra gånger om året. Oftast har de en ny resa inplanerad när de kommer hem från den förra.

Det har hänt att de inte haft någon resa inbokad. Men det var länge sedan. De kollar ständigt på nätet efter billiga resor, särskilt Lena.

– Ska man hitta billiga resor måste man vara alert, säger hon.

Är ni lika restokiga båda två?

– Ja. Lena är kanske något värre än jag. Hon letar hela tiden efter billiga resor, ringer mig och frågar om vi ska åka någonstans, säger Göran.

– Men han är lätt övertalad, säger hon med ett skratt.

För båda två betyder resorna väldigt mycket.

– Vi kopplar av och kommer bort från vardagen, säger hon.

– Det är något att se fram emot, en karamell att suga på, säger han.

De berättar att de funderat på att åka till Alperna i vinter, före resan till Rom, men de tvingades avstå från det. För att resa så mycket som de gör har sitt pris. De måste vara försiktiga med pengarna.

– Det är kanske inget man saknar direkt, men ibland känns det trist att det aldrig finns några pengar kvar när lönen kommer, för att det är någon resa vi har betalt av. Att inte gå ut och handla kläder när lönen kommer går automatiskt, säger Lena.

Hemmet är prydligt och välmöblerat, men inte exklusivt. De bor i en förort i Stockholm, går sällan ut på restaurang eller krogen – och något lantställe är inte att tänka på.

– Jag vet inte heller när vi skulle vara där. Alla semesterdagar går ju åt till att åka utomlands, säger Göran.

Vad är det ni drömmer om när ni ser fram emot en resa?

– Miljöombytet. Lite äventyr. Jag vill inte åka till samma ställe, säger Göran.

– Avkopplingen. Vi går inte på museum så mycket. Det kan vara kul en stund med sevärdheter, en dag eller så, men inte mer. Det jag gillar är att titta på folklivet, njuta av mat och vin. Bara vara, säger Lena.

Går det inte att ”bara vara” i Sverige?

– Det blir inte på samma sätt. Hela atmosfären är annorlunda utomlands, säger Göran.

Lena håller med.

– Man kopplar inte av hemma. Städ, tvätt och matlagning finns kvar. Vi lagar förstås mat och handlar i Italien också, men det är roligare där. Det är inte som att gå ned på Konsum eller Ica.

Skulle ni beskriva er själva som ”resoholics”?

– Jag kan nog känna igen mig i det ordet, ja, skrattar Lena.

Göran är mer tveksam. Men när jag frågar hur livet skulle vara utan resorna, tycker båda att det skulle bli betydligt gråare. De kanske skulle ha ett sommarställe, men det är resorna de lever för.

Läs också:

Bo Svernström