Spänn fast dig – här är Turkiet från ovan

Bra vindförhållanden och en sagolik utsikt har gjort charterorten Ölüdeniz i södra Turkiet till skärmflygningens mecka. Hit kommer professionella flygare, men ännu fler vanliga turister för att prova vingarna.

Den röda jeepen med förstagångsflygare kämpar sig meter för meter upp för berget Baba dag, och de svarta getterna på den så kallade vägen flyttar snabbt på sig där vi skumpar fram. Vi är åtta personer i jeepen. Fyra förstagångsflygare och lika många instruktörer. Hasan från London, en av förstagångsflygarna, pillar lite nervöst med fingrarna på sin kamera.

– Ni är väl ordentligt försäkrade, frågar instruktören Ali och blinkar. Han vill göra oss lite nervösa.

Jag försöker se lika stencool och obekymrad ut som Ali, men för varje kilometer som vår röda jeep skumpar upp för den slingriga bergsvägen infinner sig allt fler överaktiva fjärilar i magtrakten. Men samtidigt är jag pirrig och full av förväntan. Som när man var barn och tomten skulle komma. Eller som när man gick till glasskiosken och fick välja vilken glass man ville.

Fötterna springer i luften

Den röda jeepen stannar. Vi befinner oss på den högsta startplatsen på 1 965 meter över havet. Det finns två startplatser till, men vinden måste komma framifrån för att vi ska kunna lyfta, och det gör den här.

Muharrem Kilic, min instruktör, hjälper mig på med vindoverall, sele och hjälm och spänner sedan fast oss båda vid flygskärmen.

– Are you ready? frågar han.

Fjärilarna flyger nu vilt i magen. Jag ska flyga! Vi springer tillsammans ner för berget, och så plötsligt tar vinden tag i vingen. Fötterna springer i luften och vi stiger. Ut, och upp i luften.

Himlen är blå. Bergen omkring oss brungrå och gröna. På ena sidan ligger berget vi nyss lämnade, längre bort breder det azurblå havet ut sig som ett stort täcke. Det känns fridfullt. Inte alls så läskigt som jag trodde, snarare rofyllt, tyst och vackert. På en av bergstopparna under oss sitter två fåglar, och i dalöppningen ligger vita prickar uppradade. Prickar som i själva verket är hotellen nere i byn.

– Are you ok? frågar Muharrem.

– Yes. It’s amazing, svarar jag.

Egentligen flyger vi i 35 kilometer i timmen framåt och sex kilometer i timmen neråt. Men så högt upp har man inget att jämföra med, så det känns som att det går långsammare. Vinden blåser lite i öronen, men i övrigt är det tyst och stilla.

Blir övermodig

När vi kommer ut över havet får jag prova att styra. Luften stiger inte på samma sätt som över berget, vilket gör det lättare att kontrollera skärmflyget. Jag drar i höger snöre för att svänga åt höger. I vänster för att svänga åt vänster.

Muharrem frågar om vi ska göra ett trick, en så kallad brant spiral, och jag svarar kaxigt ja. Men det blir inte många turer med akrobatik. Huvudet snurrar

och jag mår illa. Fjärilarna i magen kommer upp, ut ur munnen och landar någonstans i havet.

– Sorry, säger jag, och Muharrem skrattar hjärtligt.

– Du är inte den första, säger han.

Vi gör oss redo för landning. Marken kommer närmare och närmare. Vi pendlar med benen och landar med några få springande steg mjukt på marken.

Skärmflyget faller ihop bakom oss. Akrobatiken var jag lite för grön för, men det var absolut en vacker upplevelse. Eller som Hasan från London säger när han landar bakom mig.

– Det var riktigt bra. Ska man prova att flyga någonstans är det här det rätta stället. Vilken utsikt!

Ladda ner resguider

Skärmflygning på 1 900 meters höjd

Var: Berget Baba dag. Man börjar med en halvtimmes biltur uppför berget. Det finns två startplatser, en på 1 900 meters höjd och en på 1 700 meter. Man landar på Belcekiz-stranden. På vintern, när vägen är stängd på grund av snö, startar man på 800 meters höjd.

Tid i luften: 30–45 minuter.

Pris: Cirka 950 kronor.

Läs mer: www.babadag.com