Det är dags att starta resenärernas uppror!

De kallas för yogamammor, Lohas (Lifestyle Of Health And Sustainability) eller något annat klatschigt. Det handlar om medvetna människor – företrädelsevis kvinnor – som både bryr sig om sin hälsa, andras hälsa och vår jord på samma gång.

I stället för att köpa en vanlig Fanta lägger de gärna extra pengar på att få en färskpressad juice av biodynamiskt odlade morötter, helst förpackad i något väldesignat och nedbrytbart. De snackar GI och eko. Det enda godiset som känns okej är rättvisemärkt mörk choklad, garanterat fri från azofärger. Denna medvetna grupp sägs utgöra tio procent av västvärldens befolkning.

Hur klarar de en enda resa? Ett enda besök på en turistattraktion?

Själv kan jag med lite god vilja klassas som ”Lohas light”. Ändå får jag mentalt eksem under varje resa nu för tiden. Varför måste resande alltid förknippas med onyttig och äcklig mat?

Senast jag flög fanns följande utbud att välja mellan: Macka med skinka och ost, clubsandwich, chips med ölpaket, plastförpackad muffins eller ”rysk sallad”. Jag valde det sistnämnda och fick en konservburk med något som smakade och luktade som kattmat med majonnäs. (Riktig rysk sallad är för övrigt väldigt god.)

De flesta flygbolag ser helst att man inte har egen mat med sig på flyget. Jag skulle kunna köpa det kravet – om de serverade något annat än kattmat med majjo eller chips med öl under en sextimmarsresa. Men så länge utbudet ser ut så här kommer jag fortsätta att smuggla med mig bananer i handväskan.

En gång i tiden, när X2000 lanserades, vill jag minnas att SJ hade bistroambitioner. Läser man på deras hemsida låter det som om de fortfarande har det: Här du kan välja mellan spännande sallader, fylliga smörgåsar och andra varmrätter.

Vi som har ätit av salladerna, mackorna och plättarna vet att de är allt annat än spännande och fylliga. De är däremot smaklösa, ogenerösa och flottiga och lämnar efter sig den obehagliga kombinationen av mättnad och total otillfredsställelse som resemat brukar göra.

Men det är inte bara maten under själva resorna som lämnar mycket övrigt att önska. Det gör även turistattraktionernas mat. Under 2008 lyckades jag, delvis genom jobbet, besöka säkert tio temaparker – allt från traditionella Skansen till utländska vattenparker.

En sak har de gemensamt: det finns knappt någon restaurang som kan servera ens den mest elementära nyttigheten till en barnfamilj. Maten får snarare Ikeas restauranger att framstå som Michelinprisade krogar.

Hittills har bara Kolmården fått godkänt på matfronten. Visserligen dignade stället av muffins och korv, men du kunde också välja GI-anpassade wraps och thaikäk (till överpris och inte jättegott, men ändå).

I en värld där vi pratar allt mer om barn som utvecklar diabetes på grund av sitt höga BMI, att allt färre äter frukt varje dag och att övervikt börjar bli västvärldens stora folksjukdom, är det häpnadsväckande att man i rese- och turistbranschen snarare går bakåt än framåt. Hur svårt kan det vara att erbjuda god och i alla fall halvnyttig mat? Kan Kolmården (och det spanska snabbtåget, för den delen) borde det vara möjligt för andra.

Det är dags att starta resenärernas matuppror.