Vettigt sätt för en hyfsad resa

Svett, mobilblottare och stolsgranne som snor armstödet – så löser du problemen

Måste en lång person få plats med benen? Och är det okej att blotta sin tåbira?

Folkvettsexperten och författaren Magdalena Ribbing har svaren på frågorna som kan dyka upp under resans gång.

Alla som inte har råd med en förstaklass biljett på flyget, eller som tar bussen titt som tätt, vet hur trångt och intimt det kan bli på en resa. Och i ärlighetens namn är det inte alltid så lätt att gilla läget.

För när personen i sätet brevid plockar av sig skorna och blottar veckor av inbiten tåbira, eller snor åt sig armstödet gång på gång – då kan även den längsta stubinen tända till.

Magdalena Ribbing stakar här ut vägen till en behagligare resa, både för dig och dina reskamrater.

Knäna upp i halsen

Långa spiror – är det okej att säga åt personen framför att fälla upp sitt säte, eller får man helt enkelt gilla läget och ha knäna uppe vid hakan?

Magdalenas tips: Om man är längre än den medellängd som utrymmet är beräknat för så kan man vanligen säga det redan vid bokningen och då få ett säte med bättre benlängdsplats, kanske vid nödutgångarna. Man kan också milt fråga den framförvarande om det går att fördela tiden så att man delar på obekvämligheten halva resan var.

Men den framförvarande kan knappast rå för att personen bakom är lång, och med nuvarande syn på vilka rättigheter varje individ ska ha är det inte säkert att den som vill fälla ryggstödet bakåt är intresserad av någon anpassning till en lång medmänniska.

Att snyta eller inte snyta

Förkylning – hur ska man egentligen göra med snytningarna när man sitter så tajt till?

Magdalenas tips: Klart bäst och snyggast är att avlägsna sig vid djupsnytningarna, av hövlighets- och hygienskäl. Kan man inte gå undan så är det okej att be om ursäkt och verkligen täcka för näsan ordentligt – och förstås försöka vända sig från de närsittande.

Öronbedövande information

Mobilblottarna – hur tacklar man all obeställd information som levereras alldeles för högt och tydligt?

Magdalenas tips: Minst irriterande för den ofrivilliga lyssnaren är att försöka tänka bort de privata hemligheter som man åhör. Kan man utsträcka sin tolerans till att tycka lite synd om babblarna (som inte har mer hyfs och förstånd) så är det ännu bättre. En metod att få tyst på de högljudda mobilpratarna är att luta sig fram och säga vänligt men bestämt "du hörs alldeles för mycket, kan du tala lite lägre tack". Det är verkligen inte säkert att det hjälper, men försöka duger.

Själv kan man tänka på hur trist det är att tvingas höra på andras babbel, och därför dämpa sitt eget. Eller kanske rentav avstå från att meddela sig i mobilen annat än om det är nödvändigt? Jag vet att det låter otänkbart och helt förfärligt för många, men jag är gammal nog att veta att man faktiskt överlever utan att prata i sin mobil överallt.

Fighten om utrymmet

Kampen om armstöden – vem får vila sina armar?
Magdalenas tips: Det brukar vara en plåga med armstödsrättigheterna. Enklast är för mittsittaren att säga "okej för dig att jag har armstödet halva resan och du den andra halvan?" Det brukar fungera.

Stinkbomber

Odörer – vad måste man stå ut med och hur säger man till om det är outhärdligt?

Magdalenas tips: Är det så grava försyndelser som fotsvettsstank i det gemensamma publika utrymmet i ett flygplan, långfärdsbuss eller liknande så kan man nog som medresenär få kosta på sig att säga milt och leende "är du hygglig och tar på dig skorna igen, det blev lite svårt här med odören". Men den odeodorerade stolsgrannen kan man inte göra mycket åt. Man får ta till det gamla goda tålamodet. Och aldrig själv utsätta andra för samma risk.