– Två utropstecken, är inte det lite väl påklistrat glatt?

Lina Lindkvist: Någonstans på vägen blir man ju självutnämnd sms-expert

Lina Lindkvist.

Som jag hade väntat på det där sms:et.

Väntat så där hjälplöst och trånande som man bara gör när man gett bort sitt nummer och inte tagit hans. Det hade­ gått tre dagar och jag-minns-säkert-­exakt-hur-många-minuter-om-du-frågar, det var liksom ­sönderanalyserat redan innan jag visste vad det innehöll.

Så vibrerade telefonen till slut, på julafton.

Ivern över att upptäcka ett ännu inte sparat nummer i displayen.

Fjärilarna. Kommer han vilja ses? I kväll? Jag som är så satans MÄTT. Och vad har jag på mig?

”GOD JUL, hoppas du har en dekadent och klapprik afton! Kram!”

Hånfullt opersonligt. Har han skickat ett mass-sms?

Vad betyder det, i så fall - har jag kvalat in på ”goda vänner”-­listan utan att passera dejt?

Utropstecken, två stycken, är inte det lite påklistrat glatt, och ”kram” - det är ju ett jäkla otyg. En kram är stört omöjlig att analysera i skrift och utan doft, hjärtslag och trevande händer som dröjer sig kvar lite för länge kring ens axlar. Superplatoniskt ­eller hett som hångel i hamam.

Antagligen det förstnämnda. Han vill nog inte ha mig.

Men för säkerhets skull, en snabb Enirosökning för att fastställa identitet.

Och visst fanns en identitet: en gammal klasskompis som ­uppenbarligen skaffat nytt ­mobilnummer.

Jag vet inte hur stor del av ­våra liv vi sammanlagt viger åt tydning av känsloladdade/-lösa sms-samlingar. Dagordningen på otaliga after works: ett glas vin och X:s nya dejts diffusa kommunikationsförsök.

Någonstans på vägen blir man ju självutnämnd expert.

Sms som inte innehåller någon fråga dödar konversationen (sannolikt enligt plan). Tre punkter symboliserar invit, och stackarna som överanvänder bokstaven Z (kramiz!) faller på eget grepp ur både gallring och telefonbok.

”Rätt” sms förresten, den där julaftonen, kom först framåt ­natten.

”Är det för sent att säga god jul? Äh, god jul! /M.”

Ingen match. Ni ser väl vad jag ser?

Budskapet ”Vi kommer - ­efter vansinnigt många om och men - förlova oss, köpa lägenhet och ha en dotter inom några år” i pampigt brinnande skrift mellan sms-raderna.

Så jävla busenkelt.