”Julmat, tjat och gnat och bitterhet”
Malin Wollin: Årets mysigaste dag förvandlas till årets ångestfest
Jag såg en ung tjejs krönika bli delat över facebook som ett smittsamt men ofarligt virus.
Denna Gabriella Bark hatar ordet hen. Hon ser tillbaka på en tid då grottmän var som det var tänkt.
”What....the fuck?” undrar hon retoriskt och konstruktivt.
Och så satt hela facebook och undrade: menade hon allvar eller var hon ironisk?
Driver hon med oss eller ska vi driva med henne därför att hon är lika dum som en häst galopperar?
Och jag tänker så här: VEM BRYR SIG?
Sluta reta upp er på vad en tjugoårig nöjespraktikant har för syn på vad som gör en man och gör rent framför egen dörr först.
SLUTA sila mygg och svälja kameler. Spotta ut kameljävelen som kackar i ditt eget bo.
Att en ung tjej är vilsen och spretar och provocerar är alldeles i sin ordning. Lite värre är det då med fullvuxna individer som inte begriper att en riktig man kommer i en miljon tappningar.
Nu är det jul igen och överallt hör jag vuxna människor som hatar den. Som helst vill hoppa över den men som genomlider den för barnens skull.
Ibland leker jag med tanken att jag far tusen meter upp luften och ser allas våra liv pågå där nere. Som en myrstack. In och ut i stacken, bära på julmat och paket som väger femtio gånger vår egen kroppsvikt. Och så funderar jag på hur det låter i den där stacken där folk sliter ont.
”Din tur, min tur. Kvinnligt, manligt. Julmat, tjat och gnat och knullbrist och bitterhet och till slut skilsmässa och ångest”
Det var ju inte så här livet skulle bli. Som ett evinnerligt insektsspring där årets mysigaste dag förvandlats till årets ångestfest.
Vi ska vara jämlikar. Vi ska mötas på halva vägen.
För när allt kommer omkring är vi bara myror som måste bara anpassa oss till vårt nya habitat.
En modernare julestack.