”Vovven Klinton räddade mig från att bli våldtagen”

Blandrashunden skrämde bort två män som överföll hans matte My i parken

När två okända män attackerade My Lindqvist i parken kom Klinton till undsättning.

– Han satte sig på bröstet på den ena mannen och morrade. Han bet inte men han var väldigt arg, säger My.

Augustikvällen förra året började annars i vänskapens tecken. My Lindqvist var hemma hos några vänner och åt en god middag. När klockan började närma sig 22-tiden var det dock dags att gå hem.

– Klinton hade varit hemma i fyra timmar och började självklart bli rastlös. Så jag gick hem för att ta en sväng med honom i parken, förklarar My.

Parken ligger bara tjugo ­minuter från Mys lägenhet i ­centrala Halmstad. Hon hade varit där många gånger förr och rastat sin hund.

– Vi brukar inte gå ut i parken så sent eftersom det är så mörkt då, men den här gången blev det så eftersom Klinton varit hemma själv så länge. Och han gillar att springa runt i parken. Det finns en tennisplan där och en hel del försvunna tennisbollar att hämta lite varstans. Det tycker han är roligt.

Två okända män

Sagt och gjort. My kopplade Klinton och gick ut i parken. Efter en stund lät hon honom springa fritt. Nosa omkring, kissa lite här och var och rasta sig. My ställde sig för att vänta mellan två stora träd under tiden. Det var då kvällen tog en abrupt vändning.

När My stått och väntat några minuter såg hon plötsligt två mansfigurer närma sig.

– Förmodligen visste inte männen att jag hade hund med mig. Det är ju inte säkert att de gjort som de gjorde i så fall, funderar My så här efteråt.

Slet i kläderna

– Den ena mannen frågade om jag hade en cigarett och jag kände direkt att någonting var fel. Jag svarade att jag inte hade cigaretter på mig, och i nästa sekund knuffade mannen mig så att jag föll i marken. Sedan försökte den andre mannen sätta sig grensle över mig och började slita i mina kläder. Allt gick så fort att jag knappt han tänka.

My minns inte om hon ropade på Klinton eller om han helt enkelt fattade misstankar i alla fall. Hur som helst kom han rusan de ur buskarna som en projektil. Han tvivlade aldrig en sekund över vad situationen gällde – och vad han måste göra.

– Han sprang först fram till killen som knuffat ner mig på marken. Mannen försökte få bort Klinton genom att först skrämma honom och sedan sparka på honom, men det var helt meningslöst. Klinton är rätt stor och stadig och att sparka honom är som att köra foten i en betonggris, förklarar My.

Skrämdes bort

– Så Klinton gav sig helt enkelt inte. Det var bara för den där killen att springa i väg, han märkte att han inte kunde göra något annat.

Den andre killen satt dock fortfarande på My och slet i kläderna. Men inte länge till.

– Klinton hoppade på honom och välte honom på rygg. Sen satte sig Klinton på hans bröst och morrade ner i ansiktet på honom. Efter en stund hoppade han av och då sprang killen i väg. För att verkligen få i väg honom sprang Klinton efter honom en bra bit genom parken. Sen kom han tillbaka till mig.

Undviker parken

Efter den omtumlande upplevelsen gick My och Klinton upp till lägenheten igen.

– Det gick så fort alltihop, det var över på kanske två minuter. Det var knappt att jag hann fatta vad som hände.

Där hemma ringde My en kompis som bad henne ringa polisen och anmäla våldtäktsförsöket. Hon ringde polisen som kom till lägenheten samtidigt som en annan av Mys vänner.

– Jag gjorde en polisanmälan direkt på plats. Polisen tog alla uppgifter och sedan åkte de.

Efter händelsen hade My svårt att gå tillbaka till parken.

– Det är ett väldigt bra ställe att rasta hundar på, både stort och nära, men jag undvek parken helt på kvällstid i fem, sex veckor. Sedan började jag gå dit igen, men jag går inte så sent på kvällen. Jag är där allra senast vid sju, åttatiden. Ska jag rasta Klinton sent på kvällarna eller framåt natten så går jag ner med honom till gården i stället.

Ibland går My till en rastgård i närheten också.

– Jag brukar promenera dit med en väninna och hennes hund. Där kan vi släppa hundarna i ett par timmar så att de får springa av sig, sedan går vi hem igen.

Årets bragdhund

Att rädda någon från en möjlig våldtäkt är naturligtvis en stor bedrift. Och Klinton blev heller inte lottlös. Förutom Mys tacksamhet blev han utsedd till Årets Bragdhund 2009 — ett pris som varje år delas ut av Svenska kennelklubben.

– Något som självklart gjorde mig ­både glad och stolt, säger My.

Priset, bestående av en medalj, ett diplom och ett smaskigt ben, fick duon 12 december på Svenska kennelklubbens internationella hundutställning.

”Modigt agerande”

I motiveringen kan man bland annat läsa: Blandrashunden Klinton gjorde en värdefull insats när han ingrep då hans matte överfölls av två män i en mörk park. Klinton förstod snabbt faran och ingrep därför på eget bevåg. ?Genom sitt tydliga kroppsspråk och agerande jagade han båda männen på flykten. Klinton har visat stort mod i en för honom ovan situation där han lyckades försvara och rädda sin matte.

En bra sammanfattning av det som hände, kan tyckas. Och framför allt en bra beskrivning av Klinton.

– Han är en väldigt social och lugn hund som verkligen tycker om människor. Men han är väldigt mammig. Om någon hotar mig, då kommer han och vaktar, säger My.

Jacob Härnqvist