”Svårt att växa upp som geni”

Helena Utter

Robert, 39, har ett IQ över 160

Alla vill vi att våra barn ska vara begåvade och framgångsrika.

Men att ha ett extremt högt IQ är inte alltid så lätt.

– Jäkligt många är jäkligt imponerade av smarta barn. Men det kan sätta stor press på ett barn, som barn behöver man leka och spela fotboll, säger Robert Andersson, 39, som har ett IQ på över 160.

När Robert Andersson, 39, läste artikeln om tvååriga Beatrix som blivit medlem i Mensa blev han bestört.

– Jag tror inte att det här är att skapa bra förutsättningar för barnet, att hela världen vet att du har ett så högt IQ. Det skapar stor press på ett barn som måste få leka och spela fotboll, eller vad det vill göra, säger Robert Andersson.

Föräldrar imponerade

Han menar också att många föräldrar vill kunna stoltsera med att deras avkommor är högintelligenta.

– Jäkligt många är jäkligt imponerade av barn som är brighta. Men ofta är det inte för dina barns skull du vill att de ska vara duktiga, det är för din egen skull, säger Robert Andersson.

Själv är han medlem i Mensa och i Nine Triple Society, en förening för den promille som har högst intelligens i världen. Det kräver ett IQ på cirka 155 eller mer.

Brist på stimulans

När Robert Andersson själv gick i skolan led han ständig brist på stimulans. Han räknade ut ettans mattebok på en dag och fick hoppa vidare till tredje klass.

– Jag var stolt och trodde att jag var duktig. Men jag blev mobbad och hade väldigt svårt att få kompisar, säger han.

I åttan löste han integralekvationer och kunde beskriva delar av Einsteins relativitetsteori – och kunde alltså mer än matteläraren.

– I högstadiet ville alla vara med mig, jag gjorde ju läxorna åt dem. Sedan när jag ville gå på bio, då ville ingen gå på bio med mig.

Utsedd till stjärna – och sedan idiot

Han beskriver hur livet har gått upp och ner. Han lämnade hemstaden Linköping för ströjobb i Uppsala.

När han jobbade som säljare blev han utsedd till företagets stjärna – för att nästa dag betraktas som idiot.

– Så har det varit i många yrken, att jag ansetts ha stor potential. Och jo, det har jag, de dagar jag mår bra. För precis som för de flesta av de högsta intelligenserna i världen så finns det en diagnos, säger Robert Andersson, som är bipolär, alltså manodepressiv.

Så småningom blev det studier på Handelshögskolan och nu arbetar han som projektanställd organisationskonsult. Jämte arbetet är han aktiv i föreningar och planerar att skriva en bok.

– Jag säger inte att högre IQ är bättre än lägre. Idén är att skapa mindre distans mellan genier och vanliga människor. Alla vet att Freud, Einstein och John Nash är stora genier men få vet hur deras verkliga liv såg ut. Kunde de glädjas över solnedgången? säger Robert Andersson.

Har två egna barn

Han säger att han inte är emot att intelligenstesta barn.

– Men om vi gör det måste vi vara beredda att ta konsekvenserna. Och det måste utgå från att det finns ett genuint intresse från barnen. Det ska inte göras för att du ska kunna skryta på gatan om dina barn, säger Robert Andersson.

Hemma, som numera är Landvetter utanför Göteborg, har han två barn, 6 år respektive 5 månader gamla. Än säger han sig inte ha sett några tecken på att de ärvt pappas höga intelligens.

– Men jag har försökt att styra år ett annat håll. Men om det händer kommer jag att ta tag i det.

Visst ser han många fördelar med att vara extremt intelligent. Men ändå menar Robert Andersson att korrespondens med andra genier eller att läsa böcker inte är den viktigaste källan till visdom.

– Min fru har lärt mig vad som är viktigt i livet. Att kramas, att samspela, det har inget med geni att göra.