”Det är inget fel att vara en Hermione!”

Katrine Marçal

Katrine Kielos: Att läsa på är inte ett tecken på osäkerhet

”Vet du vad ditt problem är Katrine?” frågade en äldre manlig debattör helt oprovocerat innan ett politiskt seminarium. ”Nej” svarade jag förvånat. ”Du kan inte gå in och prata om ett ämne, utan att ha läst fem böcker om det.”

Jag blev helt ställd. Det kändes som att han kommit på mig – som om jag krympte en halv meter. Det var ­antagligen det som var meningen. Det dröjde nästan en halvtimme innan det slog mig, och då med en vild och ursinnig kraft.

Jag fullkomligt vrålade inombords – det är faktiskt inget fel på att vara Hermione!

Sista filmen om Harry Potter hade premiär i veckan. Det är den åttonde i ordningen. Den sista boken var för tjock och fick bli två ­filmer. ­Satirtidningen The Onion skämtade om att Warner Brothers kommer att klippa om de sista fyra minuterna till ytterligare sju långfilmer. Tanken är inte orimlig. ­Financial Times diskuterar som bäst hur JK Rowling ska göra för att ta varumärket Potter ­vidare.

Jag gillar böckerna om Harry Potter. För oss politik­nördar är det dessutom härligt med en fantasyvärld där ­väsentligheter som offentlig­ förvaltning och juridiska system faktiskt är en central del av ­berättelsen. Men Harry själv verkar vara en rätt störig person. Hermione ­däremot. Det är något annat.

Ja, hon räcker alltid upp handen. Och ja hon skäms aldrig för att hon kan svaret. Men varför skulle hon göra det?

Ron och Harry himlar med ­ögonen, men i slutändan hade de bägge blivit strypta av djävulssnaran om ­inte Hermione visste hur man tog sig loss. ­Eftersom hon hade läst på (det är en bra idé att göra det innan man tar sig förbi en trehövdad hund och ner i en fallucka på jakt efter de vises sten). Och så här är det i bok efter bok.

Harry däremot bara går runt där med sin töntiga kvast: litar till sin bakgrund, sitt mystiska ärr och någon sorts allmän begåvning. Det är myten om det manliga geniet. Man ska kunna allt, men man ska inte behöva plugga.

Ibland säger man att vi kvinnor borde skaffa oss mer av det där självförtroendet. Det som gör att man utan att förbereda sig går in och håller ett anförande med osvikligt självförtroende. Som många män gör.

Nej, säger jag. Tänk på Hermione. Att läsa på är inte ett tecken på osäkerhet. Det är att ta ­saker och ting på allvar. Och det är bra.

Vad som hände med den äldre manliga ­debattören?

Han kan mycket väl ha blivit strypt av en djävuls­snara.

Vem vet.