”Pappa tryckte in en trasa i munnen”

Barnens egna ord om misshandeln

”Pappa tryckte in en trasa i munnen på syrran och slog henne tills hon erkände.”

Det är ett av många vittnesmål Bris har tagit emot under året.

Här är barnens egna ord om det grymma våld de utsätts för av sina föräldrar.

En snabb örfil, eller slag med käppar, skärp eller knytnävar – barnen som ringer in till Bris blir slagna på en mängd olika sätt.

”Jag minns att pappa slog mig så hårt i magen och att jag blev så rädd att jag kissade på mig. Sen jag var 6 år har han slagit mig, knuffat mig in i väggen och sånt”, berättar ett barn.

En annan ung person säger: ”Han har slagit mig hela min uppväxt. När som helst, men mest när jag säger ifrån. Han har ett dåligt ordförråd och kan inte försvara sig när vi grälar. När han känner sig i underläge slår han mig”.

”Mamma säger att jag inte är älskvärd”

”Jag vill bara ha en vanlig pappa” är ett av barnens önskningar. Många är mycket lojala mot sina föräldrar, enligt Bris rapport, trots allt älskar de den som slår. ”Ibland är han väldigt snäll, men precis nyss slog han mig”, är en av många beskrivningar.

”Även om jag älskar pappa är jag rädd för att gå hem. Jag såg när lillasyrran fick stryk av pappa och har sedan dess haft en klump i magen. Tror ni det kan hända igen? Jag är rädd”, skriver en annan.

Många barn skyller också på sig själva: ”Nu vet jag varför pappa slår mig. För när han är full har han sagt att han inte älskar mig.” Verbal misshandel är vanligt: ”Mamma säger att jag inte är älskvärd och slår mig när hon själv mår dåligt”.

”Jag orkar inte vara tyst”

För det mesta vill barnen berätta för någon om misshandeln. Det viktiga för barnet är att bli trodd, enligt Bris rapport. Ett barn uttrycker det såhär: ”Jag orkar inte vara tyst mer, jag måste få berätta för någon. Det är svårt att vara ensam om allt jag varit med om”.

En annan har försökt prata med vuxna: ”I hela mitt liv har pappa slagit mig. Jag har berättat för några vuxna jag känner, men de tror inte på mig. När kompisar frågar hur jag mår, så orkar jag inte förklara, så jag ljuger och säga att allt är okej. Annars blir det nog ännu värre menar mamma”. Ett barn är rädd för att de ska starta en utredning – eftersom det kan göra saker värre.

”Jag vill bara dö”

Många barn skyller också på sig själva, och vänder ångesten inåt. ”Jag håller händerna under hett vatten för att slippa gråten och ångesten” vittnar ett barn om. En annan säger: ”Jag gör saker jag inte borde göra med mig själv, men jag orkar inte mer. Jag har skärt mig fast jag egentligen inte vill. Nu känns det som om jag bara vill dö”.

Källa: Bris