Tatueringen – ett kärleksbevis
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-02
Trebarnsmamman Anna: ”Namn är något du lever med hela livet”
Trebarnsmamman Anna Hagberg, 33, drar upp ärmen och visar de nio namnen på vänster överarm.
– Om barnen frågar varför jag tatuerat in deras namn, säger jag: för att jag älskar er. Ni är det viktigaste i mitt liv.
Namnen löper runt överarmen i sirlig skrivstil. Först två kransar med bokstäver högre upp: förstfödda Wilma Runa Birgitta och tvåan Casper Olle Rasmus. Längre ner sitter lilltjejens tre namn: Freja Rebecka Elvira.
– Tanken att låta tatuera in namnen fanns redan efter att jag fött första barnet, men då var jag ännu inte redo mentalt, berättar Anna Hagberg.
I april 2004 lät hon en kvinnlig tatuerare gravera in de två första barnens namn. Månaden därpå förstod Anna att hon var gravid.
– Freja var bara några månader när jag lät tatuera in hennes namn också.
Har nio namn på armen
Vi sitter på en sushirestaurang i Stockholm. Anna Hagberg är späd och ljus. Hon berättar detaljerat om betydelsen av de nio namnen och varför hon och barnens pappa valt just dessa.
– Viktiga saker i livet ska man lägga ner mer tanke på. Ditt namn är något du lever med hela livet.
Namntatueringarna har väckt barnens intresse för stavning och familjeband.
– De räknar bokstäverna och frågar ofta om släktingar bakåt i tiden vars namn de bär.
Och den svarta skriften i huden lockar till beröring.
– Ofta när vi sitter i soffan och myser vill barnen ta på namnen och följa mönstret med fingrarna.
Att inte veta varför man har tatuerat sig är Anna Hagberg skeptisk till. Tatueringar som bara ser tuffa ut, utan symbolvärde, tycker hon är lite sorgligt
– Jag tycker det visar på att man inte har respekt för sig själv och sin egen kropp.
Ville visa vem hon är
Förutom deras symboliska innebörd, ville Anna Hagberg att tatueringarna skulle kommunicera vem hon är.
– Jag ville visa att jag är förälder, även när barnen inte är med.
Hon bär gärna ärmlös t-shirt när vädret tillåter. Tatueringarna fungerar som en samtalsöppnare.
– Det finns alltid något att diskutera på krogen eller i yrkeslivet med någon annan som också är tatuerad.
Men den som är blyg och inte känner sig bekväm med att dra blickar till sig, ska fundera noga över placeringen när han eller hon tatuerar sig, tycker Anna Hagberg.
När den nye vd:n på hennes jobb kom in i fikarummet, var det första han sa till Anna: ”Oj, hur många barn har du?”