”Livskvalité för mig är annat än att jobba”

Åsa Passanisi

Svenska juristen Lina lever hemmafru-liv i London

Alldeles vid Themsen i London bor Lina Philipsson Nodder, 35, med sin man och fyra barn.

Lina är utbildad jurist men har inte yrkesarbetat på sju år.

– Med svenska mått kanske det är konstigt att avstå från yrkeslivet och vara hemma på heltid. Men i England väljer många högutbildade kvinnor att vara hemmafruar. Här utbildar man sig inte för att få ett jobb, man utbildar sig för att få livserfarenhet.

Lina har alltid gillat tanken på att ha en karriär men i praktiken känner hon sig inte motiverad. Det finns fler och viktigare saker i livet än att jobba utanför hemmet, tycker hon.

– Livskvalité för mig är att laga mat, fixa middagsbjudningar och rå om barnen. Jag ser inget fel i det.

Det var i samband med Linas första graviditet som hon och maken Marcus bestämde att Lina skulle vara hemma på heltid.

– Vi visste att vi ville ha många barn och eftersom föräldrapengen bara varar i fyra, fem månader i England behövde vi ta ett beslut. Antingen skulle jag börja arbeta snart efter barnets födelse och skaffa en nanny eller så skulle jag vara hemma tills vi var helt klara med familjebildningen.

En bit in i graviditeten fick Lina och Marcus veta att deras förstfödde hade downs syndrom.

Det avgjorde saken. Lina blev hemmafru för att kunna vara hemma med sonen – och hon har aldrig ångrat sig.

Nu, sju år senare, njuter hon fortfarande lika mycket av ”hemmalivet”.

Att få dagarna att gå är ingen konst. Efter frukoststöket skjutsar Lina de två äldsta barnen till skolan och har sedan ofta aktiviteter inplanerade för de yngre barnen. Hon arrangerar en kaféverksamhet för hemmavarande kvinnor och en dag i veckan håller hon bibelstudiegrupper för mammor i hemmet.

Där emellan ska matinköp, middagsplanering och annat hushållsarbete fixas.

– Vi har städhjälp, den lyxen unnar vi oss. Jag skulle inte hinna med att göra allt annat om jag behövde städa också, men resten sköter jag.

Linas man är kyrkoherde och det genomsyrar familjens vardag och sätt att leva. Han har kontor hemma men är noga med att dörren till arbetsrummet hålls stängd fram till klockan 17.00 då Lina fixar middag.

– Vi har ”familjetid” mellan 17 och 19.30. Då äter vi mat, umgås med barnen, hjälper med läxor, badar och nattar.

Lina säger att hon inte känner någon längtan till arbetslivet men hon tror att hon kanske kommer att vilja börja ”göra något” när yngsta barnet Nelson, 6 månader, börjat skolan.

Om familjen bott i Sverige tror Lina att deras liv sett annorlunda ut.

– Då hade jag nog behövt arbeta för att få ekonomin att funka. Om inte, tror jag att jag hade blivit väldigt ensam. Det finns ju inte så många hemmafruar i Sverige. Här är situationen en helt annat, att vara hemmafru är mer accepterat.

En vanlig dag i Linas liv

6.45 Går upp.

8.20 Kör Sebastian och Reuben till skolan.

9.00 Till kyrkan för att förbereda vårt internationella kvinnocafé.

12.00 Hem och äter lunch.

13.00 Läser bibeln och bakar en chokladkaka medan Nelson sover.

15.00 Hämtar de äldre barnen från skola och lekis.

17.15 Lagar barnens middag. Marcus hjälper med läxor.

18.00 Äter med barnen.

18.45 Badar, läser bibeln och sjunger med barnen, stoppar kvällens kycklingar i ugnen.

19.15 Ber, pussar barnen godnatt.

20.00 6 hungriga gäster anländer.

23.30 Gästerna går, vi diskar och pratar igenom dagen.

00.00 Ramlar i säng, ber tillsammans och somnar.