Trotsar mordhoten – för barnens skull

Lina Lindkvist

Journalisten Lydia Cacho avslöjade högt uppsatta politiker som pedofiler

Hon lever under ständigt dödshot.

Beväpnade män väntar utanför hennes hem och säkerhetsriskerna tvingar henne till ständiga byten av mobilnummer och e-postadresser.

Men Lydia Cacho vägrar låta sig stoppas i sin kamp mot korruption och pedofili.

– Självklart blir jag rädd. Men jag skulle aldrig ge upp det jag tror på.

Journalisten Lydia Cacho möter misshandlade och utnyttjade kvinnor och barn varje dag.

Rädda men beslutsamma söker de upp henne på den kvinnojour i Cancún som hon startat och driver.

Det är dessa barn och kvinnors ansikten hon ser framför sig när det är som svårast.

När hon behöver påminna sig själv om varför hon aldrig tänker ge upp – trots hoten och trakasserierna.

Massiv hatkampanj

Det var i samband med att Lydia Cacho kom ut med sin förra bok, Demons of Eden, som hon blev offer för en massiv hatkampanj.

Hennes journalistiska grävande avslöjade mäktiga män och högt uppsatta politikers korruption och sexuellt utnyttjande av minderåriga i hemlandet Mexiko.

Huvudpersonen i pedofilhärvan, den mäktiga hotellägaren Succar Kuri, dömdes efter många vändor till 30 års fängelse.

Men Lydia Cacho ser sin kamp som långt från över.

”Sanningen måste fram”

Hotbilden som plötsligt överskuggade hennes varje rörelse blev grunden till hennes nya bok, ”Jag låter mig inte skrämmas”.

”Till tystnad”, skulle kunna läggas till i slutet av titeln.

– Det är klart jag blir rädd, men jag låter inte rädslan förhindra mitt arbete. Även om det förstås försvåras av hoten och trakasserierna, säger Lydia Cacho.

Men det har inte påverkat vad som offentliggjorts och inte, det är alltid sanningen och hela sanningen som kommer fram, säger hon.

– Jag tror inte på självcensurering, gjorde jag det skulle jag inte kunna jobba med det jag gör.

Lever med rädslan

I stället har hon lärt sig leva med rädslan, och med alla de rutiner som krävs för att behålla någon form av skydd och säkerhet. De sista veckorna före resan till Sverige bodde hon hos en kompis, eftersom en beväpnad man hotade henne utanför hennes hem.

– När jag är hemma i Mexiko vidtar jag alla åtgärder som varje grävande journalist borde. Jag byter e-postadress och mobilnummer hela tiden och jag pratar bara med min man via säkra telefonlinjer.

Minst lika noga är Lydia Cacho när hon är på resande fot, som nu vid sitt Sverigebesök.

Wendela träffar henne i ett litet, avskilt rum utan fönster, i bortre änden av ett för offentligheten stängt område.

– Jag gör det här för att världen måste få veta. De måste få veta både vad som händer med de här barnen och kvinnorna, inte bara i Mexiko utan över hela världen. Och de måste få veta vad som händer med journalister som berättar om det.

Avskedade livvakterna

Efter sitt Sverigebesök planerar Lydia Cacho att återvända till Mexiko och avsluta sin nästa bok. Var hon ska bo, om hon kan återvända till sitt hem eller måste fortsätta bo hos vänner, vet hon inte än. Och hur hennes skydd kommer att se ut är ännu oklart.

– Jag har haft livvakter under en lång period, men jag sa nyligen upp dem. Det var tungt beväpnade vakter och jag litade inte på dem. En av dem berättade för mig att de jobbade på uppdrag av regeringen och att de blivit tillsagda att spionera på mig och rapportera vidare.

Misstänksamhet, rädsla, pressen att leva under ständigt dödshot. Hur hanterar du allt detta?

– Jag går i terapi, det har jag gjort i flera år. Rädsla är en känsla vi bär inom oss, den kan till och med vara bra för oss, det gäller bara att kunna stoppa den när den driver iväg och blir overklig. Man måste lära sig att leva med rädslan.