”Jag har klarat mig så här långt”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-10-28

Ikväll ska cancersjuka bloggaren Marie gå på Rosa bandet-galan

Marie Viklund kommer i kväll att blogga från Rosa Bandet-galan. Här är hon tillsammans med vännerna som hon träffade på rekreationsresan på Lanzarote. Det var också där hon fick den rosa hatten.

När Marie Viklund fick bröstcancer för andra gången var ett av hennes mål att gå på bröstcancergalan.

In i det sista var det osäkert om hon skulle kunna åka.

Men nu är hon här.

– Det känns fantastiskt. Jag visste inte om jag skulle få leva till galan, säger hon.

I söndags packade Marie Viklund väskorna för att åka till Stockholm och bröstcancergalan. Hon var hoppfull – ända sedan hon fick återfall i bröstcancer i våras har hon haft som mål att leva tills galan. Och nu har hon lyckats ta sig hit.

– Men jag var inte säker på att komma iväg förrän jag satt i bilen på väg till tåget, eftersom jag mått så upp och ned. Det har varit mycket väsande och pipande i lungorna ett tag, säger hon.

Stark upplevelse

För Marie Viklund blir galan en extra stark upplevelse, eftersom hon ska gå tillsammans med vänner som också drabbats av bröstcancer. De möttes 2005 under en rekreationsresa till Lanzarote, som anordnades av Cancerfonden och Rita Silbersky.

– Det kommer att bli det stora kramkalaset. Att få sitta där inne i den stämningen med de här tjejerna runt omkring mig betyder jättemycket.

Skratta med vännerna

Marie Viklund tycker det är fantastiskt att det blivit en så stor medvetenhet kring bröstcancer, och menar att galan är ett bra tillfälle att stödja de drabbade. Första gången hon själv såg galan efter att ha fått cancer, 2004, var det med helt nya ögon.

– Jag tänkte nu är jag själv drabbad, och ville veta hur andra har det, säger hon.

Idag vill hon dricka vin, skratta och må gott tillsammans med vännerna. De som hon kan prata om allt med – både tankar om döden, och hur det är att leva utan bröst. Vad som händer sedan vill hon inte tänka på nu.

– Man delar upp livet i etapper och cancergalan var ett mål. Varje mål man klarar blir man stärkt. Annars lever jag här och nu och gör det jag känner, säger hon.

Vad ser du fram emot mest med galan?

– Att vara där vi levnadsglada tjejer som alla levt med cancer. Det är en jättestor grej att vara delaktig i. Jag fixade det så här långt, säger hon.

Aftonbladets
bloggar