Planering och storkok räcker inte

– vissa dagar går det ändå åt helvete

Tiden mellan 16-17 – heaven or hell?

Vissa dagar: När vi kommer hem hänger sexåriga Alba snällt av sig jackan och sätter sig vid sitt skrivbord och börjar pyssla. Tvåårige Iker hjälper till med middagen (nåja, han vispar väl mest omkring torrt ris i en bunke och sjunger ”baka, baka!”).

När maken kommer hem trekvart senare är maten framdukad och klar. Ungarna äter med god aptit.

Vi är Duktiga Familjen.

Andra dagar: Alba slänger jackan på golvet. När jag säger till henne att hänga upp sina ytterkläder slår hon bakut och sätter sig bakom fåtöljen i vardagsrummet. Iker står i trapphuset och vägrar komma in. Han vill varken att ytterdörren ska vara öppen eller stängd.

Till sist lyckas jag locka båda att sätta sig i soffan och kolla på ”Bee Movie”. Iker skriker varje gång jag försöker resa mig ur soffan och fixa mat. Han vill sitta i knäet. Tiden går. Nu är det för sent för originalplanen. Istället får det bli snabblagat folkhemssnusk: snabbmakaroner och köttbullar i en sås av smör och ketchup. (Tack gud för makaronerna!)

Iker får ett plötsligt utbrott eftersom han vill ha glass. Han springer ut i köket och kastar sig vrålande mot frysen.

Jag stoppar in öronproppar och sätter på pastavatten. Alba vill ha hjälp på toa och jag ropar att hon är stor nog att torka sig själv. Hon börjar gråta. Iker kissar på golvet nedanför frysen.

Klockan är fem och maten är fortfarande inte klar.

Vi är Löjliga Familjen.

Det finns egentligen ingen förklaring till varför vissa eftermiddagar flyter som en dans och andra barkar åt skogen redan i trapphuset.

Vad jag däremot alldeles säkert vet är att präktighetsmaffian som är igång igen (spana in diskussionsforumet och blogglänkarna) är fel ute: allt handlar inte om att veckoplanera, förkoka och jobba mindre.

Vi gör allt ovanstående; jag jobbar 30 timmar i veckan, min man storhandlar på söndagen och vi vet så gott som alltid vad vi ska laga till middag.

Ibland går det ändå åt helvete. Jag tror att det är det som kallas för liv.

PS. Glömde att nämna de klart bästa dagarna: Det är onsdag och fredag när min man hämtar och jag kommer hem efter Hell Hour. DS