”Jag kunde ha upptäckt 2000-talets pencillin under tiden”
Malin Wollin om barn som är relativa
Allt är relativt, visste ni det?
Det kanske inte är en promenad i parken att få en bebis, den allra första bebisen.
Det är löst bajs och fasttorkad puré på ställen där bajs och puré rimligtvis inte borde kunna hamna.
Men så får man den tredje bebisen och man undrar:
HERREGUD VAD GJORDE JAG HELA TIDEN JAG KUNDE UPPTÄCKT 2000-TALETS PENICILLIN.
Allt är relativt.
Bebisar är också relativa.
Det finns bebisar som sover hela tiden och ingen behöver städa upp efter en tvåmånaders.
Första året med första bebisen kan vara väldigt lugnt och skönt. En del bebisar sover dessutom hela nätterna. Då kan man starta företag och fundera och planera och what not.
Eller blir man straffad så att mormor får ont i förlossningsmaskineriet med ett barn som har både kolik och öroninflammation och till efterrätt blir det mjölkstockning och hemorrojder och sabbatsåret från jobbet förvandlas till ett sabbatsår från mänskliga rättigheter.
Jag tror, nej, jag vet att det finns många mammor som älskar att vara mammalediga. De vill inte tillbaka till jobbet och de hatar det faktum att det finns två öronmärkta månader för han.....vafan jag vet ju vad det heter...pappan!
Jag bryr mig inte så mycket om varför folk skaffar barn så länge de tar hand om dem sedan de fött.
Om mammor får bebisar för att fundera över livet och jobbet så varsågod så länge de inte glömmer att byta blöja och mata dem då och då.