”Hjärtat bankade när isbjörnen kom emot oss”

Emma, 26, skidade 120 mil tillsammans med sin syster

Tillsammans med sin syster skidade Emma Simonsson 120 mil över snö, is och djupa glaciärsprickor.

De hade över hundra kilo packning var – och fick tampas med både isbjörnar och svåra förhållanden.

”Förra våren genomförde jag, min syster Vera och våra två norska vänner, Ingebjörg och Kristin, en 80 dagar lång arktisk expedition. Vi skidade 120 mil över den kanadensiska ön Baffin Island.

Att vara utomhus har alltid varit viktigt för mig, så att ge sig ut på ett längre äventyr kändes helt självklart. När jag lever ute under en längre period kommer jag in i ett skönt flow, det är meditativt. Jag är totalt fokuserad på det jag gör och närvaron i nuet är mycket större än när jag lever mitt vardagsliv. Det är en fantastisk känsla. Sedan handlar ju expeditioner som den här även om att utmana sig själv, flytta fram sina gränser och få kickar av det man gör. Självklart krävs det kunskap och vilje­styrka för att befinna sig i minus 40 graders kyla i veckor, inte duscha på 50 dagar och dra 120 kilo tunga pulkor i 80 dagar. Det var en utmaning.

Vi förberedde expeditionen i ett och ett halvt år. Vi tränade upp oss genom att dra däck i skogen flera gånger i veckan, plus konditionsträning och styrketräning. Vi la även på oss en fettreserv på åtta kilo var, eftersom vi inte skulle kunna få i oss tillräcklig mängd kalorier under expeditionen. Dessutom var vi tvungna att lära oss skjuta om vi skulle möta isbjörnar. Jag hade aldrig skjutit förut, så det var lite speciellt att hålla ett vapen i sin hand. Samtidigt var det ju ett måste att lära sig – om en nödsituation skulle uppstå.

Vera, däremot, är van vid att skjutträna, hon har jobbat som guide på Svalbard under lång tid så för henne sitter det i ryggmärgen.

I och med att vi inte hade obegränsat med mat med oss kom hungerkänslorna ganska snabbt. På dagarna åt vi mest choklad, nötter och powerbars. Frukostarna bestod av fyra deciliter havregryn, nötter och torkad frukt. Över detta ringlade vi matolja, för att få i oss så mycket energi som möjligt. Middagen bestod av en dubbel portion frystorkad mat med olja på. Jag kan egentligen inte påstå att jag längtade efter några särskilda saker hemifrån, men nybakat bröd med ost, färsk frukt och att kunna äta mat i obegränsade mängder saknade jag. Jag hade dessutom stora problem med onda fötter och skavsår, så jag kunde också längta efter att gå barfota i gräset.

Nu när jag är hemma längtar jag ut igen i stället. Att varje dag vakna ute i naturen på en ny plats, blicka ut och känna att man är mitt i naturen ... andas arktisk luft och se det ständigt skiftande ljuset över den frusna havshorisonten och de stupbranta bergen som reser sig upp ur fjordarna. En känsla av fullständig närvaro, att leva så i ett med stunden. Jag är så lycklig att jag vågade testa och satsa på en dröm om en expedition i Arktis.

Jag tror inte att vi är tuffare än andra, det handlar mer om att våga försöka förverkliga drömmar och att utmana sig själv.

Det kan man göra på många olika plan och inom olika områden. De flesta gör det hela tiden.

Men visst kräver en expedition som denna också en massa kunskap, en enorm vilja och ett mod att anta utmaningar. Jag upplevde att alla runt omkring mig var väldigt peppande och stöttande och tyckte att det var roligt att vi gav oss iväg.

Och resten av familjen, som också älskar att vara ute, var nog mer avundsjuka än oroliga.

Jag var aldrig riktigt rädd under expeditionen, men när vi under två dagar skidade utan sikt över en glaciär med djupa sprickor på både längden och tvären fanns det stunder när jag kände viss rädsla. Vi tvingades ha rep mellan oss om någon skulle trilla ner i en spricka, så att vi på så sätt skulle kunna rädda den personen.

Vi gick ständigt igenom med skidorna, och ljudet av snön som rasade ner i de avgrundslika sprickorna rakt under oss gav mig kalla kårar längs ryggraden. Samtidigt pendlade känslorna snabbt, från rädsla till fascination. Det var en skön känsla av spänning, det här att balansera på gränsen till vad man hanterar. Att lyckas jobba tillsammans och faktiskt hantera en kritisk situation ger också en enorm kick och tillfredsställelse.

När den första isbjörnen kom emot oss bankade hjärtat lite snabbare. Den kom nära, men vi tvingades aldrig skjuta varningsskott för att skrämma iväg den, utan den vände självmant.

Vi funderade aldrig över att ge upp.

Under de 80 dagar vi skidade längtade jag aldrig därifrån. Även om det fanns tunga och slitiga dagar var jag väldigt tillfreds med att vara just där och göra det vi gjorde. Att ge upp bara för att det kändes tungt fanns bara inte.

Jag tror att Vera och jag alltid kommer att äventyra. Jag vill ha mer och jag vet att vi är så otroligt lyckliga där naturkrafterna får styra, där vinden och snön utmanar oss, där vi känner oss små i det stora vilda vackra men så otroligt stora i oss själva. Det blir definitivt en ny expedition inom den närmaste framtiden.”

Paddla kajak eller klättra

Vill du också bli äventyrare? Då finns det ett helt gäng kurser att förbereda sig med.

Varför inte prova en nybörjarkurs i havskajak? Horisont Kajak, www.horisontkajak.se, tar 1? 350 kronor för en sådan kurs, all kajakutrustning ingår.

Lite mer adrenalinpump finns i Idre fjäll, där kan du gå en tre dagar lång forskajakkurs för 3?000 kronor hos Nordäventyr, www.nordaventyr.se.

Blivande bergsbestigare kan lära sig klättra i Kebnekajse sommartid. Nybörjare med god kondition kan välja Svenska Turistföreningens bergsklättrarkurs, 9?200 kronor för kurs, boende, måltider och klätter­utrustning (ej transport), www.svenskaturistforeningen.se/kebnekaise. Eller kolla Svenska Klätterförbundets sajt, www.klatterforbundet.se, för en klätterklubb nära dig. Kostar cirka 1?500 kronor för en grundkurs i utomhusklättring.

Caroline Engvall