”Klart hon skulle ha varit mammaledig”

Men Terri Herrera Eriksson undrar när maktens män ska börja vara pappalediga

helskärm

Frankrikes avgående (avsatta?) justitieminsiters öde är symboliskt intressant på flera sätt.

Man menar att det som fick Rachida Dati på fall var att hon:

a) Har vägrat att avslöja vem fadern till hennes nyfödda barn är.

b) Inte har varit föräldraledig en enda dag.

Moralismen är uppenbarligen fortfarande beklämmande stark, i synnerhet när det gäller kvinnor.

Världen är full av män i regeringsposter som inte varit pappalediga en enda dag.

Det har aldrig riktats någon kritik mot dem.

Världen är också full av män i maktposition som inte bara har hemliga partners, utan även hemliga barn – Frankrikes tidigare president Mitterand hade en familj vid sidan av.

Älskarinnan Anne tvingades hålla faderns namn hemligt under massa år för att inte väcka skandal.

Även när skandalen var ett faktum blev den inte så stor att Mitterand tvingades avgå.

Samtidigt: jag kan inte tycka att det är ett steg mot jämställdhet att inte heller mammorna är hemma med barnen.

Idag har vi fått en märklig kultur när vi hyllar karriärmammor, vi hyllar kändisar som berättar att de var tillbaka i tevestudion två dagar efter den sista krystvärken, vi skriver glada artiklar om morsor som har så mycket överskottsenergi att de startar ett internationellt jätteföretag när barnet är tre månader.

När mammor ska bli jämställda är det sina tragiskt frånvarande pappors beteende de härmar.

Hur bra är det? Jag vill se närvarande pappor – inte frånvarande mammor.

Ja, jag tycker att Rachida Dati borde ha varit mammaledig, men det är ingen grund för att kräva hennes avgång.

Och i rättvisans namn borde president Sarkozy ha varit pappaledig med sina två barn.

Det har han inte varit. Och det har ingen brytt sig om att gå till storms emot.