”Så ljuger vi för våra föräldrar”

Fyra tonåringar berättar sanningen

Sex, sprit, skolan eller mobbning – vad ljuger din tonåring om?

Här berättar Karl, Jossan, Samantha och Therese sanningen om lögnerna de serverar sina föräldrar.

Tonåringar älskar sina föräldrar, men det hindrar dem inte från att föra mamma och pappa bakom ljuset.

Enligt en undersökning från ett amerikanskt universitet så drar 98 procent av de tillfrågade ungdomarna en vals för sina föräldrar.

Enligt rapporten ljög de om vad de lade veckopengen på och vilka kläder de satte på sig när de gick hemifrån. De ljög om vilken film de såg och vem de gick med. De ljög om de umgicks med kompisar som deras föräldrar ogillar och om de blivit skjutsade av en rattfull kompis.

Söndag mötte kompisarna Karl, 16, Jossan, 16, Samantha, 17, och Therese, 16 år, och ställde frågan:

Ljuger ni för era föräldrar?

Therese: Jag ljuger inte så mycket. Jag säger bara inte sanningen.

Alla skrattar.

Hur går det till?

Jossan: Man säger ingenting. Frågar de: ”Vad gjorde du i går?” Då säger man inte: ”Jag var full nu igen med mina kompisar”. Istället svarar man ”Inget speciellt”.

Samantha: Man säger inte hela sanningen, men man hittar inte på något heller. Då tycker de att det är bra att man är social.

Känner era föräldrar igen era lögner?

Jossan: När man säger att man ska på filmkväll för fjärde helgen i rad då kanske de börjar förstå att det inte finns några filmer kvar att se.

Har ni blivit ertappade med en lögn någon gång?

Jossan: Tusen gånger! Det har hänt att man har haft fest och det blivit brännmärken i bordet. Det klassiska är att man säger att man lekte anden i flaskan fast det egentligen var en vattenpipa som välte. Den gick de inte på, kan jag säga.

Vad händer när du blir ertappad med en lögn?

Jossan: ”Vi är inte arga, vi är bara besvikna”, säger de oftast.

Samantha: Det känns jobbigare att föräldrarna är besvikna på en än att man måste avtjäna ett straff.

Finns det något ni inte skulle ljuga om?

Karl, 16: Ja, när det är uppenbart att man ljuger, då är det inte värt att försöka. Och om jag skulle bli misshandlad. Då skulle jag aldrig säga att jag typ ramlat.

Samantha: Eller om någon har hotat en eller om man kan råka i fara. Då skulle jag berätta så att man kan göra något åt det.

Vad ljög ni om i början av tonåren, för två, tre år sedan?

Karl: Man har lärt sig lite strategi. Nu kanske man säger: ”Jag har bara druckit en öl eller två”. Men då kunde man komma hem full och blåneka. Det är lättare att få igenom en lögn där du gjort lite fel än en lögn där du inte gjort något fel alls.

Samantha: Förut tror jag att man ljög, eller överdrev, för att göra föräldrarna stolta.

Ska en förälder avslöja er uppenbara lögn eller ska de låta den passera?

Jossan: Det beror på vad det är. Om det är något allvarligt som droger då kanske de inte ska låta det gå förbi, men om man skolkade en dag i skolan, och de inte ser något mönster i det, då kan de släppa det.

Vissa ljuger om pojkvänner, flickvänner och var man sov kvällen innan. Har ni ljugit om era relationer?

Jossan: Nej, jag har aldrig behövt det.

Samantha: Om man sover hos en kille, så länge de vet vem det är och har koll, då är det lugnt.

Karl: Relationer är inget man behöver ljuga om, men man skryter väl inte om ett fyllestrul.

Tror ni att ni kommer att sluta ljuga för era föräldrar?

Samantha: Ju närmare 18 man kommer desto mindre kommer man att ljuga. För som 18-åring får man göra vad man vill.

Jossan: Fast när jag är 20 och har värsta fyllan tror jag inte att jag kommer berätta det för mina föräldrar ändå.

Finns det situationer där det är bäst att föra föräldrarna bakom ljuset? Till exempel att ni hoppade bungy jump och stannade en decimeter från marken?

Karl: Ja. Allt som de blir oroliga för borde medföra en risk annars skulle de inte bli oroliga.

Samantha: Det som är intressant är att vi ljuger om hur mycket vi dricker men vissa kanske ljuger för sina föräldrar för att de är mobbade i skolan. De kan säga att det är bra i skolan fastän det inte är det. Eller så säger de hur många kompisar de har fastän de kanske inte har någon. Det är också att ljuga fast om andra saker.

Vilken är den värsta lögnen ni har dragit för föräldrarna?

Jossan: Vilken ska man välja mellan? Jag skulle inte kalla det ljuga, men en gång så ville en kompis och jag inte att våra föräldrar skulle gå på ett föräldramöte. För då skulle de träffa andra föräldrar som de kanske inte behövde prata med just då. Då kom vi på att vi skulle bjuda våra föräldrar på bio och middag och hela köret precis den dagen. Lite extremt, men de behövde verkligen inte gå på det föräldramötet.

Vad kan man som föräldrar göra för att få en tonåring som ljuger mindre?

Karl: När tonåringen berättar sanningen om något jobbigt så ska föräldrarna inte överreagera, utan släppa igenom det. För då får tonåringen förtroende för sina föräldrar. Då behöver jag inte dra den onödiga lögnen att jag ingenting drack i går. Då vågar man berätta.

Jossan: Om man ljuger själv som förälder så kan man inte vänta sig så mycket tillbaka. Att ha en öppen dialog tror jag hjälper.

Märker ni om era föräldrar ljuger för er?

Samantha: Jag tror inte mina föräldrar har så mycket att dölja. Visst de kan komma hem en lördag och man märker att de är fulla, men själva säger de ”Nej, jag är inte full” och så tappar de nycklarna. Men det är inte så farligt, det händer ju inte hela tiden.