”Hur segt sex måste man bjuda på för att partnern ska logga in på Facebook?”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-04-07
Malin Wollin lever hela sitt liv på nätet
Det finns alltid någonting man missar.
1963 behövde man bara passa Hylands hörna och bläddra igenom dagstidningen så var man à jour med allt som var nytt.
Internet är större än alla oceaner tillsammans.
Jag lever mitt liv på internet.
All kontakt med mina chefer finns på internet.
Mitt arbete finns på internet.
Mina kollegor finns på internet.
Hade jag inte haft familj hade jag lika gärna kunnat hoppa in.
Ändå kan jag inte låta bli att drömma om en knapp som heter ”sociala medier”, jag drömmer att jag sträcker mig fram mot den knappen och stänger av.
Och så lägger jag mig på golvet och bara glor i taket.
Har den spindelväven alltid hängt där?
Fanns den där när vi flyttade in?
Vi borde måla om.
Enligt en amerikansk artikel finns det folk som kollar datorn mitt i samlaget.
Det är inte normalt.
Hur segt sex måste man bjuda på för att partnern ska logga in på Facebook?
Hur skadad är man om man måste kolla vad gamla högstadiehångel gör just nu?
Facebook är inte på riktigt.
Facebook får aldrig komma först.
Facebook kommer sist.
Jag tycker väldigt synd om människor som fyller vardagen med uppdateringar på Facebook.
Det finns så mycket som händer bakom skärmen.
Det finns så mycket att missa.
Dagens verklighet återkommer lika ofta som Hylands hörna på 60-talet.
En gång i veckan ungefär.
Resten av tiden lever vi våra liv över ett tangentbord.
Medan vi ligger med varandra.