Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ludvig, Love

”När en man klappar fettet är det 100 procent oladdat”

Malin Wollin känner hat mot de som skriver böcker om dieter

Jag skrev i en krönika en gång: Inuti varje tjock kvinna finns en normalviktig tjej som vill komma ut.

Då blev Julia Skott jättearg på mig och skrev i sin blogg att hon ville fisa mig i ansiktet.

Hon verkade tro att jag tycker att alla ska vara smala och vill de inte vara det så ljuger de. Så är det inte riktigt.

Men jag vidhåller att jag TROR att ingen vill vara fet. Och så aktar jag mig noga för att hamna i en fisattacksituation.

Man måste kunna hålla isär begreppen.

Att en överviktig person behöver gå ner i vikt av hälsoskäl är inte samma sak som att den personen ska sträva efter att se ut som Caroline Winberg.

Vi MÅSTE kunna prata om övervikt utan att det handlar om utseendefixering och ytligheter. Det ena ska inte ha med det ­andra att göra.

Men jag förstår Julia Skotts frustration.

Kvinnors bantning, kvinnors kroppar, kvinnors känslor inför sitt ­utseende, vilken otroligt gynnsam industri det är ändå. ­Alla dessa dieter och metoder. ­Kilona ska rasa och på köpet blir du vacker, lycklig, populär, rik och får knulla mer.

Och jag lovar dig, Julia, trots att jag är smal: jag hatar kroppsfixeringen och jag HATAR att det ­tjänas pengar på låg självkänsla.

Allt det du skrivit om har jag också gjort: Jag har slutat äta vid femton, jag har mätt mina lår, jag har lirkat in fingrarna mellan revbenen, jag har kräkts, hetsätit och tänkt att om jag inte är smal så saknar jag värde.

Men trots detta så vägrar jag ha dåligt samvete för att jag ville gå ner mina gravidkilon.

Om en man klatschar till fetto­buken och säger ”Fan så fet jag är, nu måste jag skärpa till mig” så är det etthundra procent oladdat. Men en kvinna kan inte göra så.

Som kvinna KAN man inte göra rätt och det är en win-win för ­precis ­alla utom för just dem det handlar om: de som bantar och bantar och aldrig kommer till dörren.

Jag födde mitt fjärde barn i januari. Fem månader senare hade jag gått ner tjugo kilo.

HUR DÅ? vill mina läsare veta.

Genom att göra exakt så som dietister och läkare säger och har sagt i alla tider. Men ingen vill lyssna.

Ingen vill höra att jag har gått ner allting genom att äta frukost, lunch och middag. Varierad kost. Vardagsmotion. Alla blir så dödens ­uttråkade och klickar hem böcker om 5:2-dieten.

Fy fan så sorgligt.

Jag känner hat mot de som skriver böcker om metoder och dieter.

Jag vill fisa dem i ansiktet.

Wollins:

Wow!

Skolinspektionen stänger ner Lundsberg tillfälligt. ­Motivering överflödig.

Wärsta

Allt jag hör nu är 5:2. Kan inte någon ringa upp mig om fem år och berätta hur bra det går med 5:2? SNÄLLA gör det.

Aftonbladets
bloggar

Följ ämnen i artikeln