Släktträdet viktigt vid namngivning
Publicerad 2014-01-31
Trenden med unika namn fortsätter – men 80 procent får ändå ärva
Vi döper gärna våra barn till något unikt och fantasifullt.
Ändå ärver över 80 procent av de nyfödda något av sina namn. Ofta som andranamn.
– I dag är det viktigare att vi tycker om själva namnet än släktingen som burit det, säger namnforskaren Emilia Aldrin.
Personligt och unikt, gärna med en annorlunda stavning – så väljer vi barnnamn att ropa ut när maten är klar. Men det vanligaste sättet att välja ett namn vid sidan av tilltalsnamnet är att rota i släktgömmorna.
– De flesta föräldrar betonar att det är viktigt med familjeanknytning, och många vill dessutom ha en koppling till båda släkter, vilket kan vara en anledning till att barnet får tre namn i slutändan, säger Emilia Aldrin.
Kopplingen viktigast
Men tankesättet är ett helt annat nu än för hundra år sedan – i dag är det just själva historiekopplingen man vill åt.
– Nu vill man ofta ha ett visst namn, eller en typ av namn. Därefter undersöker man om det finns i släkten. Tidigare uppkallades barnet efter någon för att hedra den, eller för att den personen skulle vara en förebild för barnet.
I början av 1900-talet fick i princip alla namn ur släkten – i dag är det nästan tvärtom när det gäller tilltalsnamnet. Bara tio procent får namn efter en släkting som tilltalsnamn, berättar Emilia Aldrin.
Döpt efter barnboken?
Och spridningen av vem vi döper efter är större i dag.
– Förr handlade det alltid om ett namn med släkt- eller familjeanknytning, nu kan det också handla om en personlig koppling på något annat plan. Kanske efter föräldrarna själva, favoritartisten, favoritförfattaren eller karaktärer från favoritbarnboken.
Mindre fantasifullt - och mindre vanligt - är att på anglosaxiskt manér låta sitt barn bli en "junior".
– Enligt namnlagen från 1982 är det inte tillåtet, eftersom junior räknas som en titel – på samma sätt som vi inte får heta doktor, professor eller bagare i förnamn. Men namnlagen har ju tillämpats lite olika, så det förekommer säkert på sina håll ändå, säger Emilia Aldrin.