”Mina syskon kallar mig lat och slarvig”

Veckans dilemma: Hur får jag dem att sluta stämpla mig som slöfock?

”Lat och oduglig” - gliringarna haglar över Simon oavsett vad han gör för att bevisa motsatsen.

- Syskonavund kan sitta i hela livet. Han måste slå dövörat till, säger Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz.

helskärm

Trots att Simon är över 30, har bra jobb och äger en bostadsrätt kommer han alltid att förbli ”det bortskämda sladdbarnet” i syskonens ögon.

- Det är vanligt att man i det läget tar i från tårna och försöker visa att syskonens uppfattning är felaktig. Men det är lönlöst, säger Eva Rusz.

- De hittar bara något annat att klanka ner på för att befästa att de har ”rätt”.

Syskonens beteende beror på tidigare upplevelser av att inte ha fått sina behov tillgodosedda av föräldrarna, förklarar Eva Rusz.

- Gliringarna är deras sätt att ge utlopp för sin avund gentemot Simon som i deras ögon har ”åkt i gräddfilen” under uppväxten.

Ändra sin egen inställning

Hur andra uppfattar honom kan Simon inte förändra, däremot kan han ändra sin egen inställning till deras beteende.

Ett effektivt sätt att ta udden av syskonens kritik är att helt enkelt rycka på axlarna, menar Eva Rusz.

- Nästa gång de klankar ner på honom inför släkten kan han glatt påpeka att han är av en annan åsikt, men att alla naturligtvis har rätt att tycka vad de vill, föreslår hon.

Det kan förstås kännas nervöst i början att bemöta påhoppen med den nya strategin. Då kan det hjälpa att Simon peppar sig själv inför varje möte med syskonen.

- Han kan skriva på en skylt: Från och med nu är jag inte mottaglig för andras negativa inflytande. Genom att upprepa orden för sig själv bygger han upp sin mentala styrka, säger Eva Rusz.

Vad tycker du att ”Simon” ska göra? Ge råd bland kommentarerna nedan.

Veckans dilemma: Hur ska jag få mina syskon att sluta stämpla mig som familjens slöfock?

Det skiljer åtta år mellan mig och min yngsta storasyster, alltså är jag sladdbarn.

Men jag är drygt trettio, har ett kvalificerat jobb, bil och bostadsrätt.

Jag tycker att jag lever ett rätt vuxet liv.

Ändå får jag ständigt höra av mina två äldre syskon vilken ”slacker” jag är.

I deras ögon är jag slarvig, lat och har fått allt serverat på ett silverfat.

Visst har jag fått mer av våra föräldrar, materiellt sett, under uppväxten. Har inte behövt konkurrera om prylar, dela rum eller ärva kläder.

Men gör det mig automatiskt till en dålig person?

Jag är less på att de klankar ner på mig inför hela släkten. Det känns som att alla tror på deras bild av mig.

Hur ska jag få mina syskon att sluta stämpla mig som familjens slöfock?

Simon