”Vi kvinnor är också bra på att härska”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-09-27
Elaine, 26, tycker att det är sexigt med ambitioner
Men, lilla gumman...
Härskarfasonerna finns överallt – och Elaine Bergqvist, 26, är här för att stoppa dem.
– Jag kallar det för kommersiell humanism. Det lönar sig att vara snäll.
Nitton elever på Arkitekthögskolan sitter tysta i en halvcirkel. Väggarna är fyllda av blyertsteckningar och förväntan.
Längst fram står Elaine.
Det är då två av killarna böjer sig fram och viskar:
– Vadå, är hon lärare eller elev?
Det är en inte helt ovanlig dag i Elaine Bergqvists yrkesliv. Hon har en fil kand i retorik – och föreläser inom en rad andra ämnen. I dag handlar det om stereotyper.
– Jag är inte livserfarenhetskonsult, säger hon efter lektionen. Alltså har min ålder ingenting med min kompetens att göra.
Men hon har hört det förr. För ofta.?
När hon föreläste om kroppsspråk på SVT:s nyhetsredaktion reste sig en känd, kvinnlig tv-profil upp och sa:
– Jag förstår inte varför jag ska lyssna på dig överhuvudtaget. Du är ju så ung.
”Sätter sig på varandra”
Se där. Ett typiskt exempel på en ”härskarteknik”. Elaine blev både förvånad och triggad av kvinnans attityd – och bestämde sig för att göra något åt det.
– Det motarbetar ju jämställdheten i samhället. En härskarteknik är när man gör någon mindre än vad han eller hon egentligen är. När man sätter sig på varandra i stället för att stå sida vid sida.
”Kvinnor är inte offer”
Jag hör ordet härskare och tänker genast på en man.?
Snacka om fördom.
– Kvinnor är jätteduktiga på att härska också, kanske särskilt över varandra. Vi är inte såna offer som många tror, säger hon.
– Men ofta är det en omedveten handling. Majoriteten av dem som härskar vet inte ens att de gör det.
Det tänker Elaine ändra på. På dagarna sitter hon på ett fik i centrala Stockholm och skriver på debutboken ”Hej lilla gumman”, som ska släppas till våren på Bonniers förlag.
Förtryckta jobbar inte bra
– Härskarna måste förstå att det missgynnar dem. Om folk känner sig förtryckta kommer de inte att jobba lika bra, till exempel. Det är det jag kallar för kommersiell humanism.
Hon tar en klunk av sin latte och beskriver samhällsnormen som ”vit, medelålders, heterosexuell man i kostym”.
– Jag är nästan så långt från normen man kan komma. Jag är svart, ung, kvinna. Hade jag varit homosexuell också hade det väl varit katastrof.
Elaine är född i ”den underbara förorten” Bredäng, strax söder om Stockholm, av en svensk pappa och en brasiliansk mamma.?
För hennes egen generation är kulturell mångfald vardagsmat och hon har inte drabbats av rasism på det sättet.?
– Men det händer ofta att 40-talister kommer fram till mig och säger: Åh, vilken bra svenska du pratar! Bara för att jag ser ut så här tror de att jag ska prata med klickljud och springa barfota till jobbet.?
Hon ler faktiskt när hon säger det. Rasismen och fördomarna har snarare blivit ett bränsle för engagemanget. Hon har alltid varit driven, frågvis och rak.
”Många frågor – inga svar”
Fråga bara hennes lärare.
– Man brukar ju kalla 80-talisterna för kaxiga. Man tjafsar mot lärarna. Men jag tror att vi lärde oss bli kritiska, villket är bra. Jag hade mycket frågor och fick lite svar, så jag blev väl utslängd i-bland.
Nu jobbar hon heltid och lite mer med sina hjärtefrågor. Det har sitt pris.
– Det ligger många krossade relationer bakom mitt engagemang. Jag kan inte lämna jobbet och det måste ju vara jävligt jobbigt att leva med. Och killen jag träffar nu är lika engagerad i sitt jobb ... med följd att vi aldrig träffas.
När hon talar om sig själv sammanfattar hon precis den bild forskarna ger av hela 80-talistgenerationen:
Prestige är oviktigt.?
Pengar har aldrig varit avgörande.
– Men det är extremt sexigt med ambitioner.