Barnen SKA peta i maten
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-08-20
Kinkigheten är ett försvar som hängt med sedan stenåldern
Alla barn som kinkar med maten - ni har fått revansch.
Ny forskning visar att det är ärftligt att inte vilja äta viss mat.
- För stenåldersbarnet hade det avgörande betydelse - mycket i naturen är giftigt. Vi är inte anpassade att leva i ett samhälle med affärer fullproppade av ätlig mat, säger Martin Brunnberg, näringsfysiolog och författare till boken Allt om näringslära.
I den hittills största studien om mat och genetik presenterar brittiska forskare nya resultat: barns kinkighet är genetiskt betingat till 78 procent. Resterande 22 procent beror på miljö och inlärning.
Fisk och bönor värst
Men arvet spelar olika roll beroende på vilken mat det handlar om, visar forskningen.
När det gäller efterrätter styr generna till 20 procent. För proteinrik föda som fisk och bönor styr generna till 78 procent.
- Det som är väldigt intressant med de här rönen är att forskningen inte gått i liknande banor tidigare, säger Martin Brunnberg.
Slutsatsen att kräsenhet skulle vara genetiskt känns långsökt för Jessica Strömstedt, mamma till Jonathan, 16, och Tilde, 3:
- Varken jag, min sambo eller Jonathan har haft problem med maten - så jag tror inte det är genetiskt. För Tildes del tror jag det snarare handlar om att hon är känslig för förändringar.
Under ett och ett halvt års tid har Tilde ätit så sparsmakat att hon både gått ner i vikt och fått blodsockerfall.
”I sjunde himlen”
- Det har varit vansinnigt jobbigt för oss.
Nyligen bestämde sig familjen för att försöka släppa alla krav och måsten. De har dukat fram till Tilde, men uppmanar varken till att smaka eller äta upp.
- Nu har hon ätit normalt i fyra dagar. Vi är i sjunde himlen!