”Facebook gör större städer till små byhålor”

Daniel Pernikliski tycker Facebook borde ha en avdramatiserande effekt

Svartsjuka, vilken eländig sjuka.

Och inte finns det något enkelt botemedel, då den framförallt grundar sig på dålig självkänsla och föreställningar om vad som skulle kunna hända, snarare än vad som verkligen händer.

De gånger jag har varit svartsjuk har varit då jag upplever att någonting smygs med, att jag inte får tillräckligt med information.

Om min partner till exempel utelämnar vem hon ska gå att fika med, istället för att bara direkt berätta vem hon ska träffa, även om det råkar vara ett ex.

För då sätter fantasin igång och något hemskt måste naturligtvis vara i görningen, eftersom träffen hemlighålls.

Ofta tror jag att informationen utelämnas just för att ens respektive INTE ska bli svartsjuk, men det är en taktik som väldigt sällan fungerar.

Nu finns det någonting som heter ”Facebooksvartsjuka” och människor har blivit som besatta av att följa sina partners liv på Facebook.

Det skulle förvåna mig mycket om de som drabbas av Facebooksvartsjuka inte är de människor som annars också har nära till svartsjuka.

Samma människor som tidigare skulle ha suttit på sina kammare och fantiserat ihop den ena fasansfulla otrohetshistorien efter den andra, letar nu istället febrilt efter bevis på nätet.

Men borde inte Facebook egentligen ha en avdramatiserande effekt, eftersom så många kort läggs på bordet?

Facebook gör större städer till små byhålor, där alla vet vad alla gör.

Borde man inte lugnas snarare än oroas av alla uppdateringar i bekantskapskretsen?

Även om det blir fler kontakter att hålla reda på, så lämnar det mindre plats åt fantasin.

Och det är den egna fantasin som är svartsjukans största motor, inte verkligheten.