Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Verner, Valter

”Ibland blir vi för mycket”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-07-31

Färgstarka ”Man blir snygg automatiskt när man trivs i sitt eget skal, om det sedan är blommiga shorts eller en stram svart polotröja är helt irrelevant, men bögar har en förmåga att vilja för mycket med allt”, skriver Benjamin Falk.

Blommiga shorts eller svart polo spelar ingen roll. Den som trivs i sitt skal är snygg per automatik. Bögar måste lära sig att slappna av och inte vilja för mycket, skriver Benjamin Falk från livsstilstidningen Dorian i dagens Pride-kolumn.

Benjamin Falk

Myten om den stilmedvetne, trendige och snygge bögen slås i spillror när man besöker Pride-parken. Media har i många år prånglat ut en bild av oss som stilpoliser och med känsla för trender och detta är även en bild vi själva gärna uppmuntrar.

Så varför är de snyggaste killarna på området småbarnspappor i sina löst sittande chinos och t-shirts? Som tillfälliga turister i gayvärlden verkar de helt omedvetna om sin dragningskraft – de bara ÄR. Jag skulle önska att vi bögar också bara är lite mer. Och då menar jag inte att vi ska se ut som heterosexuella småbarnspappor eller heterofiera oss. Jag önskar bara att vi kunde vara lite mer avslappnade.

Man blir snygg automatiskt när man trivs i sitt eget skal, om det sedan är blommiga shorts eller en stram svart polotröja är helt irrelevant, men bögar har en förmåga att vilja för mycket med allt. Detta märks inte minst i valet av gayikoner.

Madonna, Zara Leander, Diana Ross, Britney och nu senast Lady Gaga är bara några exempel på kvinnliga gayikoner som nästan klär ut sig till kvinnor, man kan säga att de är omvända transvestiter vilket också gör dem väldigt tacksamma för transor att efterapa med sina yviga gester och överdrivna styling. Och slänger man in lite tragik, då AVGUDAR bögarna dem. Men varför väljer inte bögar andra bögar som ikoner?

Enligt författaren och krönikören Calle Norlén beror detta på att vi inte vill ha någon som ser ut som oss själva, fast mer framgångsrika, då detta bara gör oss avundsjuka och deprimerade. Han menar att bögar länge var Jonas Gardells mest svårflirtade och bittra publik, trots allt han gjort för gayvärlden. Och att detta handlar om ett komplicerat självförakt som håller på att försvinna i takt med att dagens unga självklara bögar inte har haft en traumatisk komma ut-process.

Kanske är det självförakt som gör att vi väljer halvtransor framför starka bögar som trots sin läggning har lyckats slå kommersiellt. Kanske är det dålig smak att spöka ut sig på Pride efter år av uppdämda behov. Men smak är ju som sagt högst subjektivt.

Benjamin Falk