’’Alkoholen fanns där – och jag drack’’

Efter genombrottet på filmduken blev kändisfesterna vardag – i dag är Cissi Wallin, 23, nykter alkoholist

Upp som en sol – och sedan bortglömd: 19 år gammal var Cissi Wallin filmstjärna i succén ”Tjenare Kungen”. Inte förrän nu, fyra år senare, har hon hämtat sig från krogalkoholismen som blev följden av uteblivna anbud och spruckna drömmar.

Hon promenerar längs kajen vid Liljeholmen. Aprilvädret är isande rått. Den midjekorta läderjackan och korta kjolen är knappast tillräckliga för att värma hennes späda kropp.

Cissi Wallin tittar ut över Liljeholmsviken. Trots sina 23 år har hon hunnit skaffa sig stor erfarenhet om mediehype, kändishets och den skriande tomhet som väntar när karusellen stannat och strålkastarna slocknat. Stjärnan från storsatsningen ”Tjenare Kungen” har fått både perspektiv och distans.

Drömmar i flickrummet

I tonåren gick hon på estetprogrammet i lilla Uddevalla i Västsverige. Drömmar om teater, film och musik frodades i flickrummet i föräldrahemmet. Till skillnad från de flesta andra i den åldern besannades drömmen för Cissi Wallin. Fem dagar efter att hon provfilmat för Ulf Malmros svar på ”Filmen G”: ”Tjenare Kungen” ringde den kände regissören upp.

Det var i juni 2004. Hon befann sig på Hennes & Mauritz i Göteborg och hade först svårt att förstå innebörden av vad han sa:

– Jag var tvungen att ringa tillbaka till honom och kolla om det var sant, säger hon.

Lyckan var total och hon hade inte ens hunnit ta examen. Nu väntade en sommar med stenhårt jobb. Repliker skulle läras in och 80-talet detaljstuderas. Filmen handlade om två tjejer som träffas i Göteborg under mitten av 80-talet och drar ihop ett punkband.

Stjärna över en natt

Efter premiären hösten 2005 var både publiken och recensenterna lyriska. Cissi Wallin hade blivit stjärna över en natt. Själv fattade hon inte vad som hände. Hon var fortfarande flickan från landet, ovan vid storstadens hysteriska jakt på nya förmågor. Vid det laget hade Cissi Wallin flyttat till Stockholm för att vara på plats när de förväntade anbuden haglade in.

– Jag såg mig själv på 20 kvadratmeter stora banderoller på biografen Sergel. Då fattade jag hur stort det var – helt surrealistiskt. När man sitter på flickrummet och drömmer verkar det fantastiskt men när man väl är där är det mest läskigt, säger hon, och kramar om en coca cola-flaska med sina smala fingrar med avskavt ill-orange nagellack. Hennes ansikte är vitpudrat.

Cissi Wallins vardag blev minst sagt förändrad. Hon kunde knappt visa sig på stan förrän fansen hängde i drivor efter henne. I klädaffärerna fick hon värja sig från tonårstjejer som fotograferade med mobilkameror. Var hon än kom blev hon igenkänd.

Men liksom chocken över hysterin blev överraskningen total när hon insåg hur stjärnorna konsumeras, falnar och slängs på sophögen. Några fler anbud såg hon inte röken av. Själv kände sig Cissi Wallin förbrukad innan karriären ens börjat. Efter den korta tiden i rampljuset väntade ett desto större mörker bakom scenen. Där fanns ingen hjälpande hand och kraven från henne själv hetsade ikapp med förväntningarna hemma i Uddevalla:

– Jag var ju bygdens dotter och det var ett otroligt tjat när jag var hemma: ”När ska du göra nästa film? Hur ska du toppa detta?”.

Knäckt jälvförtroende

Tystnaden förblev total. Paniken växte och successivt gled hon allt längre in i en depression. Självförtroendet, som aldrig varit särskilt starkt, tog stryk av de tvära kasten.

Som många andra i samma situation dövade hon ångesten genom att leva på gamla lagrar på kändiskrogarna i Stockholm. Spiralen gick spikrakt neråt. Cissi Wallin var full minst fyra kvällar i veckan. Med stor målmedvetenhet gick hon in för att supa sig bortom all sans, vett – och ångest. Hon bedrog sig själv med att missbruket skedde i de fina salongerna med andra som gillade det hippa partajandet.

– Den världen är så äcklig. Här går man ut för att visa upp sig, inte för att ha roligt. Festandet blev en identitet, säger hon.

Konsumerade tidigt

Eftersom hon umgåtts i grabbkretsar hemma i Uddevalla hade hon i tidiga år lärt sig konsumera rejält med alkohol. Pengarna var det inga problem med. Som tjej blev hon oftast bjuden.

– Alkoholen bara finns där. Den står där och man dricker. Det är så det funkar i Stockholms innevärld, säger hon, och tittar ut på gråvädret i Liljeholmens slitna industriområde. Det är långt till viprummen på Stureplan.

Strax före jul i fjol fick Cissi Wallin nog. Ett test på internet gav henne svart på vitt: hon var alkoholist. Vid nyår var löftet givet: det var slut med alkoholen. Sedan två månader tillbaka är hon helt vit. Och det är inte förrän nu hon tagit sig ur depressionen som drabbade henne. Priset blev att lämna en stor del av umgängeskretsen som hade svårt att acceptera hennes beslut.

Tack vare sin inre drivkraft har Cissi Wallin stegvis byggt upp en ny tillvaro. Nu har hon tagit tillvara på alla sina tillgångar och är krönikör i bland annat P3:s Morgonpasset och Metro, där hon även bloggar. Hon skriver också regelbundet i ungdomstidningarna Starlet och Julia.

Dokusåpadrömmen

Från att ha varit en blåögd flicka med stora drömmar har hon på bara några år blivit en kvinna med erfarenhet och stor ansvarskänsla. En känsla som till stor del riktar sig till tonårstjejer vars lyckodrömmar är att visa fram ett perfekt utseende i en dokusåpa. Och att leva la dolce vita i Stockholms innevärld.

– Jag har fattat att jag är en förebild och att jag måste vara en bra förebild, säger hon.

Brudpepp!

Åsiktsmaskinen Cissi Wallin går igång på allvar. Med yviga gester förklarar hon att hon vill vara en motpol till en utveckling som går mot ökad kändis- och utseendefixering. Men det handlar inte om att vara en duktig flicka tjejerna kan se upp till. Därför går hon ut med sina alkoholproblem och berättelsen om varför hon slutat dricka.

Som svar på den uppsjö mail hon får från tjejerna har hon också startat bloggen Brudpepp. Här finns utrymme för allt från problem med föräldrarna till tjejer som blivit våldtagna på fyllan.

– Allt handlar egentligen om att gilla sig själv, säger hon.