Jag hyllar alla er som vågar

Malin Wollin

helskärm

Vill ni veta exakt hur heterotrög jag är? Jag är så heterotrög att när jag fick veckans ämne av min redaktör så trodde jag att hon menade hur det är att komma ut som vuxen. Alltså hur det är att komma ut med bomben att man är vuxen. ”Jo mamma, det är en sak?...?jag är?...?eh?...?uhm?...?vuxen”

Så tänkte jag. Komma ut som homo var inte min första tanke eller ens min andra. Jag mejlade i stället omgående min redaktör och en timme senare kände jag mig som Grottfrid Grottsson.

Tänk att vara lika rostig på homoarenan som jag och plötsligt inse att man är en kille som gillar killar som gillar andra killar.

Vilken hisnande och skrämmande tanke att byta sexualitet mitt i livet, just som man fått fason på heterotillvaron.

En av de få fördelarna med att bli äldre är ju tryggheten i att veta vem man är, vad man är och att man är nöjd och tillfreds?med det.

Tänk att komma hem till min pappa och säga att jag är kär i Ingeborg. Det skulle gå sådär.

”Lespesk?”

Nej, han skulle inte förstå. Skönt att jag slipper.

Hur förklarar man för sin omgivning, sina allra närmaste, att man är gay? När man har levt ett halvt liv och har stora barn som man har ordnat the heteroway.

Jag hyllar alla er som vågar.

Många homofobiker av den vardagliga sorten menar att samhället har blivit bögifierat. Detta är inte sant.

Det finns inte homosar överallt, de är inte representativt fördelade och de syns i media men de syns inte till vardags i sådan utsträckning att det är lätt att vara homo.

Man kan fortfarande vara the only gay in the village, och det måste vara väldigt ensamt.

Men samtidigt inte i närheten lika ensamt som att vara ensam om att veta att man är en kille som gillar andra killar.