”Man får ta många fajter”

Parterapi för regnbågsfamiljer är efterlängtat

Homosexuella par tjafsar om samma saker som heterosexuella. Pengar, barnuppfostran och vem som ska ta ut soporna.

Men vissa relationsproblem är speciella för samkönade par. Nu finns det terapeuter med särskild HBT-kompetens.

I takt med att fler homo- och bisexuella bildar familj ökar också behovet av rådgivning och stöd. Det har länge varit svårt att få rätt hjälp som regnbågsfamilj. Men nu har terapivärlden börjat inse att det behövs särskild kompetens för parterapi för homorelationer. Det finns stötestenar som ett heterosexuellt par sällan eller aldrig behöver grubbla över:

Öppenhet. Hur man löst sin komma ut-process och hur öppen man är med sin sexuella läggning.

Identifikation. Det finns ont om förebilder för homosexuella föräldrar.

Andra normer. Man måste förhålla sig till normer både inom och utanför minoritetsgruppen.

Stereotyper. Har man problem i ett homosexuellt förhållande eller som homosexuell förälder är man rädd för att den sexuella läggningen ska beskyllas.

Få förebilder i föräldrarollen

Komma ut-processen är ett tydligt exempel på något som är specifikt för samkönade par. Hur öppen vågar jag vara? Vilka vill jag berätta för? Det är frågor man måste ta ställning till. Relationen kan påverkas om man valt att vara olika öppna med sin läggning.

– Det kan skapa en obalans i förhållandet. Den mindre öppna partnern kan sakna nätverk som kan fungera som stöd. Den som är mer öppen kan känna sig sårad och hindrad av den andres hemlighetsmakeri, säger Magnus Karlsson, legitimerad psykoterapeut på Psykhälsan i Stockholm, som håller i parterapi för samkönade par.

Föräldrarollen kan innebära andra problem. Sedan 2003 har samkönade par rätt att adoptera och just nu råder det en babyboom i Stockholm bland homo- och bisexuella. Den korta historien av öppet homosexuell familjebildning gör att det finns få förebilder.

– Mamma- och pappatänket sitter så starkt i oss alla, säger Magnus Karlsson. Om ett lesbiskt par skaffar barn genom insemination så måste de ta ställning till avsaknaden av en pappa. Och vilken roll ska medmamman ha, hon som inte bär barnet? Vilken grupp ska hon identifiera sig med?

Vill visa sig perfekta

Det finns andra identifikationsfrågor. En samkönad familj har både den heterosexuella normen om hur en familj ska se ut och den homosexuella minoritetsnormen att förhålla sig till. Är man gay och vill leva Svensson-liv med villa och vovve, kan man känna att man sviker minoritetens ideal.

Magnus Karlsson har i sitt jobb sett att många homosexuella par känner en press att vara extra lyckade. Skaffar man barn så vill man visa upp för omvärlden att det är väl genomtänkt.

– Många gånger skaffar heterosexuella barn, utan att fundera på hur det ter sig för omvärlden. Men som homosexuell måste man visa upp att allt är så välplanerat och bra. Är man inte problemfri så är man rädd att den sexuella läggningen ska beskyllas.

Har ofta svårare att söka hjälp

Drivkraften att visa upp ett perfekt familjeliv gör det svårt att ta hjälp när det gäller par- eller familjefrågor.

Magnus Karlsson tror att kampen mot lika rättigheter har gjort att de här problemen sopats under mattan.

– I heterovärlden vill man visa att man inte har några fördomar. Då får inte något som rör homosexualitet problematiseras. Men man måste få ha svårigheter. Det blir nästa steg mot ett likaberättigande.