”Tänker inte på att jag inte burit dem”

Hilda och Signe föddes av en indisk surrogatmor

helskärm

Maria Celion Ludvigsson, 33, och Henrik Ludvigsson, 38, försökte bli föräldrar i tio år.

Läkarna sa att de skulle acceptera ett liv utan barn.

Men en surrogat­mamma i Indien fick deras dröm att gå i uppfyllelse.

Att inte kunna få egna barn var något som Maria Celion Ludvigsson fick ställa in sig på redan som 14-åring då hon drabbades av äggstockscancer.

Det berättade hon för sin blivande man, Henrik Ludvigsson, redan på första dejten.

Trots det lyckades hon senare bli gravid två gånger med hjälp av IVF-behandlingar men fick missfall. Då började de fundera på adoption.

Bistert besked

– Vi hade sådan otur att Henrik blev sjuk i cancer och när båda föräldrarna har historik med cancersjukdomar så är det i princip omöjligt att bli godkända som adoptivföräldrar. Det kändes väldigt jobbigt då, berättar Maria.

Läkarnas bistra besked var att de skulle acceptera att leva utan barn.

– Jag vet att jag vid det tillfället satt och tänkte att det faktiskt finns en väg till, men det sa vi ­inte till läkaren. Vi hade sett en dokumentär om surrogat i USA och redan börjat fundera på det.

”Som en välgärning”

Valet stod nu mellan USA och Indien.

– Den främsta anledningen till att vi valde ­Indien var att kvinnorna där är väldigt öppna med att de behöver pengar och att det är därför de gör det. I USA menar de att de vill hjälpa någon annan, men självklart vill de ha betalt – och dessutom ännu mer än i Indien. Det kändes som en välgärning på ett annat sätt, säger Henrik.

Född med hjärnskada

Den första kvinnan de valde fick missfall, innan en annan kvinna blev ­gravid med deras tvillingar.

Totalt besökte de Indien tre gånger och den sista gången var när deras döttrar hade fötts.

– De föddes i vecka 28 så vi fick skynda oss med visumen och kasta oss ner. De var tio dagar gamla när vi kom dit och vi visste inte vad vi skulle vänta oss, säger Henrik.

En av döttrarna föddes med en hjärnskada och på grund av långa och svåra komplikationer fick de stanna på sjukhuset i tolv veckor.

– Den tiden har satt djupa spår då Signe var på väg bort flera gånger. Men jag längtar ändå tillbaka dit. Även om det var jätte­jobbigt så var det en sådan fantastisk grej, säger Maria.

”Vi är stolta”

Efter hemkomsten har de inte stött på några negativa åsikter.

– Jag trodde att det skulle bli skitsnack i byn men ­alla har varit glada för vår skull. Vi är stolta över det som vi har gjort och tänker inte på att jag inte har burit dem. Vi har verkligen fått kämpa för dem och Hilda och Signe var otroligt efterlängtade.

Fakta

Namn: Maria Celion Ludvigsson och Henrik Ludvigsson.

Ålder: 33 och 38.

Familj: Döttrarna Signe och Hilda, 18 månader.

Bor: Västerås.

Yrke: ­Driver djurpark och ­restaurang tillsammans.

Vad är surrogatmödraskap?

En surrogatmamma bär och föder ett barn åt någon annan efter att ha genomgått en provrörsbefrukning. Föräldrarna som sedan ska ta hand om barnet kan vara de genetiska föräldrarna till barnet – om provrörsbefruktningen görs med deras ägg och spermier. Homosexuella par kombinerar surrogatmödraskap med till exempel äggdonation.

Vad säger svensk lag?

I dag är surrogatmödraskap inte tillåtet i Sverige. En kvinna som inte har tänkt att själv behålla barnet får inte hjälp med assisterad befruktning av sjukvården. ­Därför väljer många att åka utomlands, till till exempel Indien eller USA.

Förändring på gång?

En ny rapport från Statens medicinsk-etiska råd anser att surrogatmödraskap ska bli lagligt i Sverige. De vill dock att surrogatmamman ­inte ska få någon ersättning – så kallat altruistiskt surrogatmödraskap – och dessutom ha en nära relation med de tilltänkta föräldrarna.

Vilka är motståndarna?

Sveriges Kvinnliga ­Läkares Förening och Sveriges Kvinnolobby tillhör kritikerna. De anser att det är en form av handel med kvinnors kroppar. Om altruistiskt surrogatmödraskap tillåts menar de att det kommer resultera i att fler svenskar skaffar barn genom kommersiellt surrogatmödraskap i fattiga länder.