”Gravida ska inte äta för två, snarare för 1,15 personer”
Åsa Erlandson om goffande gravidzillas
En vanlig måndag eftermiddag skärper man sig och står emot impulsen
att köpa lösgodis eller ännu hellre: en hel schwarzwaldtårta som man betar rätt ner i utan ens en sked. Men som gravid är det plötsligt fritt fram och Gud nåde den som råkar antyda något annat: ”Snickers? Till middag?”. Gravidzilla: ”Tyst med dig! MAN SKA FAKTISKT INTE BANTA NÄR MAN ÄR GRAVID!”. Då kallas det inte längre för att goffa, utan för att ha det lite finare ”cravings”.
När jag väntade mitt första barn häpnade jag över hur lite extra energi bebisen behöver, bara 150–300 kalorier per dag. Det är verkligen yttepyttelite! Typ en frukt och en knäckemacka per dag. Skittrist. Fast när man tänker efter är det kanske inte så konstigt, det är ju en yttepytteliten människa som ska utfodras där inne och ingen fullvuxen karl. Som gravid ska man alltså inte äta för två, utan närmare bestämt för 1,15 personer.
Det här är verkligen inget inlägg i debatten om graviditet och skönhetsideal. Jag skiter i skönhetsideal både när man är gravid och annars i livet. Skönhetsideal är tröttsamma och tråkiga och tidskrävande och gör människor hungriga och olyckliga och alla som sitter och tittar på bilder på Jessica Albas mammakropp borde genast sluta att göra det. Hon har väl en vrålhungrig bebis alternativt en så stressig tillvaro att hon inte hinner äta, vem bryr sig. Jag bryr mig bara om den medicinska biten – hur man håller sig och sina ungar friska. Och det är det som detta handlar om. Det är det som ALLT borde handla om. (Så innan ni startar det sedvanliga mördandet i kommentarsfältet: Jag skriver alltså inte om komplikationer som vätskeansamlingar och diabetes. Utan om skillnaden mellan att normalhålla igen en vanlig dag, kontra att se graviditeten som en nio månader lång frizon).
Gravida och deras bebisar blir bara större och större och det innebär en lång rad risker främst för barnet. Så istället för att använda bebisen som ursäkt för att släppa alla spärrar enligt devisen ”Jag ska ju ändå bli tjock” så är det tvärtom: För barnets skull man får se till att skärpa sig. Till och med hårdare än en vanlig måndag eftermiddag.