”Jag minns skammen och hopplösheten”

Författaren Kristian Lundberg om uppväxten i fattigdom

helskärm

När Kristian Lundberg fick pris från Svenska Akademin var han tvångsintagen missbrukare.

– Om jag berättat om priset skulle de trott att jag fått delirium.

Nu kommer romanen om hans trasiga uppväxt.

I den hyllade boken "Yarden" skrev Kristian Lundberg om sin bakåtvända klassresa: Från poet och författare till fattig kroppsarbetare i Malmös hamn. Hans nya bok "Och allt skall vara kärlek" är en sorts uppföljning, också den självbiografisk.

Destruktiva tonår

Texten är utlämnande och beskriver en uppväxt i misär.

Kristian Lundberg är näst äldst av fem syskon. Mamman blev schizofren när han var tio år. I tolvårsåldern kastade han sig ut från ett fönster – påtänd och förtvivlad – men klarade sig med skador. Tonåren blev destruktiva, fyllda av alkohol, droger och kriminalitet.

– Dels berodde det på att det mellan varven blev outhärdligt hemma: Smärtan att känna att hemma hos oss var det så mycket som inte stämde. Mamma kunde vara himlastormande lycklig klockan två och vilja ta livet av sig klockan tre.

– Dels levde många i vårt kvarter med missbruk. De jag umgicks nära med som ung är döda allihop.

Njuter av rutiner

Kristian Lundberg har åkt till Stockholm från hemstaden Malmö för intervjun. Egentligen gillar han att hålla sig på sin kant. Han umgås inte gärna med andra i branschen, utan lever ett  lugnt liv med familjen. Han ler lite när han beskriver sig som världens tråkigaste person, och att han njuter när varje dag är den andra lik.

Det är nämligen raka motsatsen till hur han hade det som tonåring. Kristian Lundberg berättar sakligt om ett hem i kaos, där ingen visste om det fanns mat eller rena kläder. Inga myndigheter ingrep på allvar eftersom de flyttade så ofta.

– Vi barn fick klara oss själva och blev snabbt vuxna. När jag var 25 år var min ambition att supa ihjäl mig innan jag fyllde 30. Jag lyckades nästan.

Vad fick dig att sluta dricka?

– När jag var 26 år föddes min son. Och jag mötte mitt livs kärlek. Men jag började verkligen från minus. Jag hade lyckats få två diktsamlingar utgivna, men jag hade ingen bostad, inget arbete, ingen ekonomi. För en som druckit på det sättet, bortom sans och vett, gäller det att ta små, små steg.

”Massor av fattiga barn nonchaleras”

Ursprunget är som fastnaglat i Kristian Lundberg, fast han i dag kan försörja sig som författare. Han vet hur det är att vara utsatt och utan pengar. När vi börjar prata om klass, barn och fattigdom blir han upprörd:

– Det finns massor av fattiga barn som nonchaleras i dag. Många låtsas att det inte ens finns klasskillnader. Jag minns skammen och hopplösheten, att vilja ha något men inte ens vilja be sin förälder. Jag förstod att mamma inte kunde ge oss det vi behövde, utan att hon bara skulle bli ledsen om vi frågade. Jag har blivit extremt sensibel för vilka barn som har det dåligt.

Hur tänker du om dina föräldrar i dag?

– Gentemot mamma känner jag varken bitterhet eller ilska. Bara sorg. Vem som helst kan bli sjuk, det är inget man väljer. Men det min far gjorde var oförlåtligt – han var fullt frisk men bara stack. På senare år har han plötsligt velat ha kontakt, men jag vill inte. Det är som att få ett spam-mejl, det är bara att trycka på delete.

”Tacksam för det lilla”

Kristian Lundberg är övertygad om att ursprunget för alltid påverkar oss.

– Jag har fått en känsla av respektlöshet och frihet, men samtidigt en rädsla att förlora det jag har. Jag kan vara tacksam för små saker. Har man levt med galenskap som barn är man glad när det finns kaviar i kylen och ingen vill slå ihjäl en.

Kristian Lundbergs boktips till:

Håkan Juholt, kandidat som s-ledare:

"Kontemplativ bön" av Tomas Merton. Juholt behöver se att människan inte bara är bröd utan att rörelsen också innehåller en andlig revolution.

Lukas Moodysson, författare, regissör och Malmövän:

En anteckningsbok. Moodysson behöver skriva det där filmmanuset vi alla längtar efter.

Fredrik Reinfeldt, statsminister:

"Ingen kommer undan Olof Palme" av Göran Greider. Så att han kan uppleva skillnaden mellan att vilja vara en statsman och vara en.