”Det enda man kan göra är att skratta åt eländet”
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-11-22
Ewa, 53: Klimakteriet upplevs som en svaghet
Det vimlar av böcker om singellivet, småbarnsåren och tonårstiden.
Men om kvinnans ”tredje ålder” är det tyst.
– Googlar man på klimakteriet får man bara upp en massa preparat man ska köpa, säger Ewa Wigenheim-Westman, 53, som skrivit boken ”En klimakteriekärrings betraktelser.”
En vanlig morgon när Lena Johansson står och väntar på bussen får hon ett telefonsamtal från gynekologen.
– Goda nyheter. Du har kommit i klimakteriet!
Där börjar berättelsen ”En klimakteriekärrings betraktelser” och även om fortsättningen är en fiktiv historia är just den händelsen hämtad direkt ur Ewa Wigenheim-Westmans eget liv.
Hon hade känt sig hängig ett tag och låtit läkaren ta ett blodprov.
– Jag var inte beredd. Det var nästan som att få ett sjukdomsbesked. Det kändes som att livet var slut, säger Ewa Wigenheim-Westman.
Hon var 45 och tyckte att hon var alldeles för ung för att komma i klimakteriet.
– Ingen vill ju bli gammal!
”Upplevs som en svaghet”
Snart upptäckte hon att det inte fanns mycket att hämta i litteraturen. Ingenstans avhandlas kvinnans tredje ålder.
– Det enda jag fick upp när jag sökte på nätet var en massa preparat man skulle köpa. Klimakteriet är tydligen något man behöver preparat mot!
Inte heller är det ett särskilt populärt samtalsämne.
– Jag tror det handlar om att klimakteriet upplevs som en svaghet, en brist. I min ålder kanske man pratar om det på tjejmiddagar. Men då skojar man mest om det.
Utbildade sig till livscoach
Inget ont som inte har något gott med sig, heter det. Men Ewa Wigenheim-Westmans slutsats är att det inte finns något som kan kompensera för humörsvängningarna och värmeattackerna.
– Det finns inget positivt med klimakteriet. Det enda man kan göra är att informera sig så man inte går och oroar sig att man är sjuk – och sedan skratta åt eländet.
Men efter en stund tillägger hon:
– Det positiva är väl att man börjar reflektera. Livet har gått i turbofart och man har egentligen inte haft tid för sig själv. Plötsligt är barnen så stora att de inte behöver en lika mycket. Hela racet med utbildning, jobb, familj och kanske hus är oftast slut i den här åldern. Nu börjar din egen tid.
För hennes egen del innebar det att hon började ägna sig åt sin konst och utbilda sig till livscoach – jämte sitt vanliga arbete.
Och dessutom blev det en bok – till slut. Hon började skriva den med full frenesi för några år sedan. Några väninnor läste och uppskattade den. Men efter några kapitel hamnade den i byrålådan.
– Sedan när kompisarna själva började komma in i klimakteriet ville de läsa hur det gick för Lena Johansson. Så då fick jag ju skriva klart boken.
I veckan kom ”En klimakteriekärrings betraktelser” ut på Vulkan. De större förlagen har inte varit intresserade.
– Förståsigpåarna säger att det här inte säljer. Men jag tror kvinnor behöver den här boken. Det är en humoristisk bok och vi behöver skratta åt eländet, säger Ewa Wigenheim-Westman.