”Jag fick cancer – och tvillingar”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2004-10-22
Madeléne, 26, undrar hur länge till hon får leva
SÖDERKÖPING
Madeléne Karlsson var bara 25 år när hon fick bröstcancer.
Hon var gravid.
Och väntade tvillingar.
– Läkarna hade aldrig hört talas om något liknande, berättar Madeléne Karlsson.
Det var i augusti 2003. Madeléne Karlsson hade precis lyckats smälta att hon väntade tvillingar. Då upptäckte hon en knöl i vänster bröst.
– Man såg knölen när Madde låg på rygg, Den var hård och rund – och stor som en pingisboll, berättar Madelénes sambo, Michael Öhlund, 29.
– Men barnmorskan sa att det bara var en mjölkkörtel, berättar Madeléne.
Det dröjde därför till den 2 oktober 2003 innan hon fick veta att det var bröstcancer.
”Madelenes liv kom först”
– Allt rasade samman, berättar Madeléne Karlsson.
Läget var akut. Madeléne var gravid i vecka 30. Cancern var aggressiv. Tumören var fem centimeter. Det var bråttom.
Bröstet måste bort. Bebisarna måste ut. För att Madelénes liv skulle kunna räddas.
– Madelénes liv kom först. Sedan barnens, berättar Michael Öhlund.
Neonatalläkaren rekommenderade att barnen skulle förlösas i vecka 33.
– Läkarna kunde inte garantera att barnen skulle klara sig utan skador. Det var en balansgång mellan hur tidigt vi kunde plocka ut barnen och hur länge Madeléne kunde vänta med cellgifter, berättar Michael Öhlund.
Allt gick i ett rasande tempo. En vecka efter diagnosen var bröstet bortopererat. Tre veckor efter var tvillingarna födda.
Den 23 oktober 2003 förlöstes de med kejsarsnitt. Amanda vägde bara 1 695 gram, Jonathan 2 235 gram.
”Det kändes overkligt”
– Barnen var så små. Vi kunde knappt hålla i dem. Första månaden kändes det overkligt. Allt var så traumatiskt, berättar Madeléne Karlsson.
Men Amanda och Jonathan visade sig vara två okuvliga små symboler för livsvilja och överlevnadskamp.
– Jag slets mellan glädje och sorg. Men när barnen kom lade vi undan allt vad sjukdom hette, säger Madeléne.
En enda vecka hann föräldrarna glädjas. Då fick Madeléne havandeskapsförgiftning. När hon tillfrisknat från detta livshotande tillstånd påbörjades cellgiftsbehandlingarna.
I dag är tvillingarna ett år. Båda gnistrar av liv.
– De har klarat sig helt utan men, berättar Madeléne lyckligt.
Men själv känner hon sig snuvad på hela sin graviditet, på den första tiden med barnen – och på livet självt.
”Jag får panikångest”
– Ibland tänker jag: ”Nej det här är inte sant. När ska jag vakna?” Jag får panikångest, kan inte andas.
Många förstår inte hur svårt hon har det.
– Folk tror nog att jag är friskare än jag är, eftersom jag är positiv och glad och ser pigg ut, säger Madeléne.
– Men det är ju ingen magsjuka jag fått, utan en dödlig sjukdom. En gång cancer – alltid cancer. Jag tror aldrig att jag kan lägga sjukdomen åt sidan. Folk tror att det är över nu. Men jag tänker på återfall varje dag.
– Jag går med den här oron hela tiden. Jag undrar om jag kommer att leva, hur länge jag kommer att leva. Kommer jag att få uppleva barnens första skolavslutning? När de tar studenten?
Oron finns även hos sambon Michael Öhlund.
– Det Madde gått igenom är omänskligt. Jag har känt att jag måste försöka vara stark. När jag mår dåligt så visar jag det inte, säger han.
– Men självklart är jag livrädd för att bli ensam kvar med barnen.
”Känner mig stympad”
Flera operationer återstår ännu för Madeléne. Bröstcancern är genetisk. Risken för cancer i det andra bröstet är 80 procent. Därför ska Madeléne operera bort även sitt friska bröst. Liksom äggstockarna.
Madeléne ska även rekonstruera brösten.
– Jag känner mig stympad utan bröst, säger hon.
Bröstcancer kallas ibland för de äldre kvinnornas sjukdom.
– Ingen tror ju att man ska få bröstcancer när man är så här ung, säger Madeléne Karlsson.
Nej, vem skulle kunna ana? Madeléne är ung, vacker, graciös och strålar av vitalitet. När protesen är på plats syns inte bröstcancern utanpå.
En kväll var Madeléne Karlsson på krogen för att roa sig:
– Då fick jag höra av en kille ”Åh, du ser ut som en fotomodell!”.
– Jag tänkte: ”Du skulle bara veta.”
Så kan du hjälpa till
Tidigare artiklar i serien
Dag 1
Mary Mårtensson